|
|
Många unga är i behov av en långvarig samtalskontakt med kurator och detta bör erbjudas på ungdomsmottagningarna.
Det anser Karin W Enqvist, socionom och psykoterapeut, som i en studie beskriver ungdomar som sökt samtalshjälp vid tre ungdomsmottagningar i Stockholm. |
| |
Mitt intryck är att ungdomarna ofta har problem på flera nivåer. Många med ett tydligt symtom, t ex ätstörningar, vill ha en "biljett" in till ungdomsmottagningen och kuratorn. Om man sedan skrapar på ytan visar det sig ofta att det ligger andra saker där som de behöver ha hjälp med, säger Karin W Enqvist, socionom och psykoterapeut.
Totalt 54 personer i åldrarna 13–23 har besvarat enkäten som ligger till grund för studien Ungdomar och unga vuxna som söker samtal på ungdomsmottagningar? Av dessa 54 är 50 flickor, flertalet är mellan 17 och 20 år och bor fortfarande hemma.
Syftet med enkätundersökningen har varit att beskriva gruppen unga som söker samtal hos kurator vid ungdomsmottagningar. Ungdomarna har fått frågan vilket/vilka problem de vill ha hjälp med hos kuratorn, om de sökt hjälp för samma problem tidigare och i så fall var. De har också tillfrågats om, och i så fall vid vilken ålder, de debuterat sexuellt.
De som haft sex har ombetts beskriva sin första och senaste sexuella erfarenhet med tre ord vardera, samt berätta om de har några fysiska problem vid samlag eller andra problem kopplade till sex.
En del av enkäten består av ett psykologiskt instrument som heter RQ (Relationship Questionnaires) och som är kopplat till så kallad anknytningsteori. Enligt denna teori kan man urskilja fyra olika "anknytningsstilar", det vill säga sätt att förhålla sig till sig själv och till nära relationer med andra människor. Anser man själv att man är trygg i sig själv, har en positiv självbild och lätt kan komma nära andra, eller känner man sig otrygg och osäker på om man kan skapa nära känslomässiga relationer?
Hälften av ungdomarna som besvarade enkäten uppgav att de sökt hjälp på grund av olika "symtom", som ätstörningar, självskadebeteende och samlagssmärta, eller därför att de allmänt mådde dåligt. Även identitetsproblem var vanligt (15 svar) medan relation till föräldrar och partner mer sällan uppgavs som problemorsak (4 respektive 6 svar).
Av dem som hade debuterat sexuellt (43 personer eller cirka 80 procent) tyckte 20 personer att den första erfarenheten varit positiv och 21 att den varit negativ, medan 3 personer tyckte att den var neutral. Den senaste sexuella erfarenheten beskrevs som positiv av 23 stycken och negativ av 17. Exempel på negativa erfarenheter var att man blivit utnyttjad, att man varit full och ville glömma eller att den sexuella erfarenheten varit "onödig, bråkig, meningslös". Positiva upplevelser beskrevs med ord som "ömhet", "spänning", "njutning", "nervöst och bra" samt "ömsesidigt".
Mer än var tredje besökare (19 stycken) hade fysiska problem vid samlag, de beskrev att det gjorde ont under och/eller efter samlaget, att det var torrt och sved eller att det var "stängt". Ett intressant faktum är att bara 3 av de 19 flickor som hade ont vid samlag hade sökt samtal hos kurator av den anledningen.
Av ungdomarna som svarade på enkäten hade endast 14 stycken eller knappt 26 procent en trygg anknytningsstil enligt RQ. Övriga beskrev ett förhållningssätt till sig själva och andra som motsvaras av någon form av otrygg stil (undvikande, ambivalent eller desorienterad). Detta kan jämföras med att andelen trygga barn och vuxna ligger runt 60 procent i flertalet RQ-undersökningar.
En viss koppling fanns mellan otrygg anknytningsstil och problem kopplade till sex, liksom mellan tidig samlagsdebut (15 år eller yngre), negativ första erfarenhet och samlagssmärtor.
Karin W Enqvist är väl medveten om att enkätundersökningen är förhållandevis liten och att det därför inte går att generalisera hur som helst utifrån resultatet. Men hon blev förvånad, och lite ledsen, över att så pass många av de ungdomar och unga vuxna (i detta fall flest flickor/kvinnor) som svarade på enkäten var osäkra på sig själva och i sina relationer till andra, och att det var så vanligt med problem koppade till sexualitet.
– Den här typen av komplexa problem måste få ta tid och kräver en långvarig kontakt där en relation sakta kan byggas upp. Annars kommer man inte ner på djupet. Idag får kuratorer på en del ungdomsmottagningar höra från arbetsgivarhåll att de bara ska ägna sig åt korta terapier på 4-5 samtal. Om den som söker samtal visar sig behöva mer hjälp ska det bli ett fall för socialtjänsten och man ska remittera till BUP eller vuxenpsyk. Då faller många unga vuxna mellan stolarna, säger Karin W Enqvist och förklarar:
– Dels är det svårt att börja om på nytt med en ny samtalskontakt, eftersom behandlingen bygger på att man har en relation. Dels är tröskeln mycket högre när man ska vända sig till en psykiatrisk mottagning. Den som går till en ungdomsmottagning kan känna sig frisk och "normal". Dit kommer unga med olika slags frågor och behov och det är inga konstigheter. Att vända sig till BUP eller vuxenpsyk har en helt annan "tyngd" och därför kan det kännas jobbigare för ungdomarna.
Att det är så framgår av att många bara gör ett besök på BUP och sedan vill återvända till ungdomsmottagningen. Ett annat problem är enligt Karin W Enqvist att det kan vara svårare att ta upp frågor kring sexualitet på en psykiatrisk mottagning.
– På en ungdomsmottagning är sexualiteten själva "ramen". Då kan det kännas lättare att ta upp problem som till exempel samlagssmärtor.
Hanna Ådin
Fotnot: Karin W Enqvists studie finns redovisad i en psykoterapeutexamensuppsats vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Undersökningen genomfördes som en del i kvalitetssäkring vid ungdomsmottagningen i Midsommarkransen. |
|
|
|
