|
|
En av deltagarna i konferensen för unga vuxna med hiv är Dilshad, en kurd i 20-årsåldern som flytt från Irak först till Italien och sedan till Sverige. I mars förra året träffade han sin familj i Irak, via en resa till Syrien där hade han sex med en tillfällig flickvän. När han kom hem igen trodde han att han fått en könssjukdom och gick till sjukhus. Men symtomen var ont i magen och man trodde han hade blindtarmsinflammation.
Dilshad berättar om många besök och undersökningar på sjukhus, med antibiotikabehandling och röntgenundersökningar. Men man hittade ingen könssjukdom. Efter flera månader fick han utslag på benen och gick till en akutmottagning, där man på nytt tog en massa prover. Han kom att prata med en läkare som studerade till specialist och berättade att han haft oskyddat sex och först nu tog man ett hivtest.
- När jag kom dit för att få veta resultatet såg kvinnan som skulle berätta det glad ut och sa att det är positivt. Positivt betyder väl att jag inte är smittad sa jag. När hon sen sa att det var tvärt om, att jag var hivpositiv, frågade jag om hon skojade och sen fick jag värsta paniken. Det var i oktober 2002.
När jag kom till infektionsmottagningen grät jag hela dagen. Jag har en flickvän som jag berättade det för och hon testade sig också. Hon hade inte blivit smittad. Hon är flera år äldre än jag och hon och hennes mamma är de enda som vet att jag är hivpositiv. Hon funderade aldrig på att lämna mig och hon har fått stöd genom att prata med en kurator. Idag äter jag mediciner och tar åtta tabletter om dagen. Ingen på mitt arbete har en aning om att jag har hiv. Dessutom vet jag nu att jag smittades med hiv redan i Italien.
Dilshad säger att han aldrig skulle kunna berätta för sin familj i Irak att han är hivpositiv, trots att familjen är modern och han är uppväxt i en storstad. I Irak verkar inte hiv. finnas, säger han, det är inget man pratar om, någon sexualundervisning fick han inte i skolan, den kvinnliga läraren uppmanade pojkarna i hans klass att läsa själva i böcker.
-Min mamma frågar ofta när jag tänkt gifta mig och skaffa barn. Den flickvän jag har nu vill inte ha barn, men visst funderar jag på familj och barn i framtiden.
- För mig var det fantastiskt att delta i konferensen för unga vuxna. Det var första gången jag träffade andra med hiv och med dem kunde jag prata öppet. Det var en befrielse. Det är inte alls samma sak att prata med sin läkare. Den som inte själv har hiv kan aldrig förstå hur man känner sig och hur man resonerar om t ex säkrare sex. Innan jag blev smittad hade jag ingen vana vid kondomer. Nu är det bara kondom som gäller och jag känner ingen skillnad!
För Dilshad innebar också konferensen att han fått några nya vänner. En tjej från Göteborg har han telefonkontakt med och en kille från Stockholm ska göra honom sällskap på World Aids Day den 1 december i Kungsträdgården.
Dilshad vill vara anonym och heter egentligen något annat.
Anna-Karin Asp |
|
|
|
