|
|
| En gång per år i fem år har kuratorn Christina Ralsgård och hälsopedagogen Anna Hjälmdahl Trygg på Barnens sjukhus vid Huddinge universitetssjukhus ordnat en 3-4-dagars hivskola i lägerform för hivpositiva barn och ungdomar mellan 10 och 16 år. I höst har de dessutom för första gången vänt sig till dem som är snäppet äldre, hivpositiva unga vuxna mellan 16 och 24 år. De träffades under två dagar på en konferensgård i Stockholmstrakten. |
| |
- Att vi ville göra något för unga vuxna beror på att vi ville ha en fortsättning för dem som tidigare deltagit i hivskolan. Men det finns också unga vuxna som kommer till Sverige i den åldern och är asylsökande. Det har varit svårt att bilda nätverk för hivpositiva heterosexuella, där har de homosexuella grupperna ett försprång, säger Christina Ralsgård. De ska ju ha någonting mer gemensamt än att de är hivpositiva.
Det finns drygt 60 hivpositiva barn upp till 18 år i Sverige och av dem deltog tio i hivskolan i våras. Till konferensen för unga vuxna var tolv anmälda och åtta kom, fyra killar och fyra tjejer.
- Vi hade kunnat få med fler om vi haft tid att prata med kuratorer och läkare på alla infektionskliniker i landet, säger Anna Hjälmdahl Trygg. Men finansieringen är ytterst osäker varje år, vilket gör att vi inte kan ha så stor framförhållning. Idealet vore om vi kunde ha hivskola för de yngre varje vår och konferens för unga vuxna på hösten. Det är viktigt för hivpositiva barn och ungdomar att få träffa andra i samma situation.
På hivskolan för de yngre är sexualitet en av flera frågor som tas upp, men på konferensen för unga vuxna är det huvudfrågan. Både Anna och Christina anser att vårdpersonalen som de hivpositiva barnen och ungdomarna träffar väntar alltför länge med att ta upp frågor om sexualitet. Det är som om de inte tror att barnen så småningom kommer att ha ett sexliv.
- Vi börjar både hivskolan och konferensen för unga vuxna med forumteater, det är ett bra sätt att få igång gruppen. Vi talar om vilka vi är och att de är där för att de har hiv, det är inget knussel med det, säger Anna. Barnen har många existentiella frågor. De har oftast någon nära anhörig som dött i aids och deras funderingar gäller frågor om förlust och sorg.
På konferensen för unga vuxna fanns några hivpositiva som för första gången träffade andra med hiv. De har berättat att det kändes som att födas på nytt, bara att få se andra med hiv hjälpte. De fick lära sig om sexualitet, om kvinnans och mannens kön, fick träffa hivläkare och ställa frågor, fick information om smittskyddslagen och om RFHP, Riksförbundet för hivpositiva. Några vuxna hivpositiva var inbjudna för att berätta om sina erfarenheter och hur de ser på säkrare sex, bl a Walter Heidkampf som skrivit böcker om våndan över att berätta eller inte berätta för sin partner att man är hivpositiv.
- Flera på konferensen för unga vuxna är eller har varit asylsökande. En kurator ringde och sa att hon hade en asylsökande tjej som skulle behöva detta. Att få sitta och prata med andra i samma situation. Oavsett om de sen får asyl eller inte så är det här en viktig förebyggande insats. Om vi får dem som deltar i våra kurser att leva ett bra liv, att kunna använda kondom och inte smitta andra, så är både hivskolan och konferensen för unga vuxna värt vartenda öre, säger Christina Ralsgård.
Nästa hivskola arrangeras den 19-21 februari 2004. Kontakta Christina Ralsgård, telefon
073-699 42 94 för information.
Anna-Karin Asp |
|
|
|
