|
|
 |
| |
Folk bemöter män och kvinnor olika. Ofta handlar det om subtiliteter –
svåra att sätta fingret på. Lukas Romson har egen erfarenhet av saken. Och i vissa människors ögon är han ingen riktig man. |
| |
– Jag upplever att gruppidentiteten är viktig för många transsexuella fram till att man är färdig med sin behandling. Men att många sen inte vill ha någonting med det att göra över huvudtaget. Man vill släppa det hela och gå vidare i sitt liv. På gott och ont.
Det säger Lukas Romson, som är från kvinna till man-transsexuell och länge engagerat sig i transfrågor. Men att lägga sitt gamla liv bakom sig behöver inte vara uteslutande bra, menar han.
– Om jag inte ville berätta för folk om min bakgrund, skulle jag i vissa lägen bli tvungen att dikta ihop en historia om mig själv, för att inte väcka misstänksamhet. Det vill jag inte. Men samtidigt kan jag förstå att så många gör det.
– För det är fortfarande så i samhället att det inte alls är säkert att alla i ens omgivning kommer att betrakta en som en riktig man eller en riktig kvinna efter operationen. Det kostar en så fruktansvärt mycket att uppnå den nya identiteten. Och den är oerhört viktig.
– Jag har full förståelse för om man då inte vill riskera att få identiteten ifrågasatt. Jag vet själv vad det har kostat mig. I och med att jag lever öppet med att jag är transsexuell vet jag, att i vissa människors ögon är jag inte en riktig man.
– Det märks i folks uppträdande, säger Lukas Romson. Bemötandet. Folk bemöter män och kvinnor olika, det är små subtila saker som det är väldigt svårt att sätta fingret på men som man känner. Saker som man kanske inte riktigt tänker på eller märker förrän man själv har stått på den där gränsen. Då är man känslig för nyanser.
– Alla transsexuella går ju igenom en sorts tonårsprocess både fysiskt och psykiskt. Det är en tonårsperiod på fem–sju år med hormonterapi. Det är också en tonårsprocess när det gäller socialisering. Det är väldigt många bitar som man inte har fått. Det är som med homosexuella när de kommer ut. En massa saker som man inte har kunnat lära sig och inte kunnat göra.
– Och så handlar det om att landa mentalt. Under den perioden är transsexuella lika känsliga kring sin könsidentitet som alla tonåringar. Inte känsligare men lika känsliga. Man måste tillåta människor att få hitta sin identitet.
– I övrigt tror jag inte att transpersoner är känsligare när det gäller sin könsidentitet än andra människor. Precis som jag inte tror att homo- och bisexuella är känsligare när det gäller sin sexuella identitet än andra människor. Heterosexuella går däremot ofta i taket om någon påstår att de är homosexuella. |
|
|
|
