|
|
 |
| |
Ensamheten. Det är den som Joakim Rindå framför allt vill råda bot på bland icke-heterosexuella ungdomar.
- Tystnaden är det största sveket från vuxenvärlden. Det är vuxnas skyldighet att ta upp homosexualitet och visa att det är helt okej. |
| |
RFSL Stockholms nya projektledare vet av egen erfarenhet hur ensam och utanför man kan känna sig när man upptäcker att man dras till människor av samma kön. Under uppväxten i lilla jämtländska brukssamhället Vaplan saknade han helt referenser till homo- och bisexualitet. Ingen pratade om det och skolinformation saknades. Under högstadiet började Joakim Rindå känna att han inte riktigt passade in, men han hade inga ord att sätta på upplevelsen.
- Jag märkte att jag kunde tycka att andra killar var snygga och att jag tittade på dem på ett speciellt sätt. Det var som att den där dörren som var stängd mellan andra killar inte var stängd för mig.
I slutet av högstadiet fick han för första gången höra ordet homosexualitet och han funderade över om det kunde gälla honom. I samma veva hörde han talas om Rosa rummet, RFSL:s bokhandel på Sveavägen i Stockholm. Joakim åkte regelbundet ner till Stockholm, där hans mamma bodde sedan föräldrarna separerat, och under ett helgbesök åkte han in till Sveavägen.
- Till en början promenerade jag bara förbi bokhandeln, fram och tillbaka. Stod i videobutiken på andra sidan gatan och såg människor gå in och ut ur butiken.
Så småningom vågade han gå in och fick med sig en gratistidning hem. Den läste han och eldade sedan upp den.
Åren gick och Joakim Rindå kände sig ensam med sin stora hemlighet och livrädd att den skulle avslöjas. Det värsta var avsaknaden av sammanhang, att leva mitt i "heterovärlden" men inte riktigt vara en del av den. Viss hjälp hade han av det faktum att han pendlade ned till mamman i Stockholm varannan helg. På det sättet var han redan annorlunda, men på ett sätt som gav positiva reaktioner.
- Jag var "Jocke som åker till Stockholm" och det gav mig en viss status. Kompisar var nyfikna på hur det var där och jag fick ofta berätta om tunnelbanan, Gröna Lund, shoppinggallerior och annat från den stora staden i söder. Där plockade jag nog lite pluspoäng.
Såhär i efterhand har han tänkt på att mamman och pappan också var annorlunda och bröt mot samhällets oskrivna regler, genom att Joakim fick bo mest hos pappan efter separationen.
- Det måste ha varit ett tufft beslut för båda mina föräldrar. En kvinna som "flyttade ifrån" sin son och en pappa som prioriterade sitt barn framför mycket annat, det verkade säkert konstigt för många.
Det var tack vare stockholmspendlingen som Jocke träffade sin första pojkvän. På en resa med nattåget mellan Stockholm och Östersund i årskurs tre på gymnasiet hamnade han i samma kupé som en kille som hette Johan. De började prata men samtalsämnena tröt snart och de lade sig. Men Jocke kunde inte sova, han kände att det fanns något i luften mellan honom och Johan. För första gången var det som att dörren stod öppen hos en annan kille. Nästa morgon, strax innan tåget rullade in på perrongen i Östersund, tog han mod till sig och skrev sitt telefonnummer på en papperslapp.
- Jag insåg att det var min enda chans att få träffa honom igen. När jag lämnade fram den hopskrynklade papperslappen till Johan räckte han fram en exakt likadan, säger Joakim och ler åt minnet.
Det blev början på ett hemligt förhållande mellan killarna som varande läsåret ut. Joakim drog sig ur när Johan började bli mer öppen med sin läggning. Men mötet och relationen var ändå väldigt betydelsefulla.
- Det var min första självupplevda motbild till allt det där hemska som var förknippat med homosexualiteten tidigare. Jag är väldigt lyckligt lottad som fick den fina ingången, säger Joakim.
Efter gymnasiet flyttade han till Stockholm och en egen lägenhet. Han träffade nya människor på universitetet och började komma ut som homosexuell. Men det dröjde ett par år innan han vågade berätta för sin mamma och pappa, i samband med att han förlovade sig med en kille.
- Pappa hade nog anat hur det låg till. "Farmor hälsar och gratulerar" sa han. Mamma var besviken över att jag inte sagt något tidigare, tyckte att jag borde ha haft större tillit till henne, men det hade jag ju uppenbarligen inte.
Joakim Rindå upplevde en obeskrivlig lättnad när han kastat av sig sin hemlighet, han kände sig fjäderlätt. Han menar att han nog hade känt likadant oavsett vilka reaktioner han hade fått, det viktiga var att äntligen få visa vem han verkligen var.
- Att jag är bög påverkar alla mina relationer, även de icke-sexuella. Heteromassan tänker sällan på hur mycket man faktiskt refererar till sin läggning, varje gång man nämner sin partners namn till exempel.
Joakim har arbetat för RFSL periodvis ända sedan han flyttade till Stockholm, som Linje 59-volontär och skolinformatör. Men det var först när han arbetade som regiassistent till Susanne Osten på Unga Klara inför pjäsen "Det allra viktigaste" som han kände att han ville arbeta med HBT-frågor* på heltid.
- "Det allra viktigaste" tar upp olika frågeställningar kring sexualitet och könsroller. Under arbetet med pjäsen växte det fram en längtan att få ge människor en mer nyanserad bild av bi- och homosexualitet, att väcka nyfikenhet och visa på HBT-samhället som en kulturell företeelse och en resurs.
Och så var det där med ensamheten. Genom sitt arbete på RFSL Stockholm vill Joakim Rindå stötta ungdomar i deras identitetsutveckling och ge dem den känsla av sammanhang som han själv saknade när han växte upp. Detta sker bland annat genom de föreningar han är stödperson för, nämligen IHU (Icke Heterosexuell Ungdom) och Blattepojkarna och Blatteflickorna, för bi- och homosexuella ungdomar med invandrarbakgrund.
- Ungdomar behöver träffa andra i en liknande situation. De behöver få vistas i en miljö där inte heteronormen existerar, om så bara några kvällar i månaden.
Det som Joakim framför allt vill uppnå den närmaste tiden är en större allmän kännedom om föreningarna.
- Drömmen är förstås att alla stockholmsungdomar ska känna till IHU, Blattepojkarna och Blatteflickorna och att de känner sig välkomnade att gå dit. Jag tror att vi kommer att se dessa grupper växa. Innan detta år är över är det säkert några hundra som hittat sin väg dit.
Joakim Rindå ansvarar också för stödtelefonen Linje 59, som bl a Lafa stöttar och marknadsför. Linjen kommer snart att få en mejladress kopplad till sig, inte som ersättning utan som komplement för dem som inte kan eller vill ringa.
Ytterligare ett uppdrag som Joakim har på RFSL Stockholm är ett metodutvecklingsprojekt som syftar till att förebygga homofobi bland ungdomar. Han har känslan av utsatthet i färskt minne och vill jobba för att ungdomar ska slippa känna sig annorlunda och utanför.
- Det är inte rättvist och det drabbar i den åldern när man är som mest sårbar. Grundskolan är som en avsmalnande tratt där du tvingas anpassa dig mer och mer för varje år som går. Även om det inte alltid går så långt som till mobbning pågår hela tiden ett markerande att "det här är okej och det här är inte okej". Vi vuxna måste öppna den där tratten och jobba mot förtryckande normer av alla slag.
En referensgrupp med vuxna som jobbar med ungdomar kommer att träffas och tillsammans skapa nya metoder för att problematisera könsroller och heteronormen.
- Vad det blir för slags metoder kan jag inte säga ännu, men de kommer att bygga på ett interaktivt arbetssätt på flera olika plan. Det funkar inte med punktinsatser om vi ska lyckas rucka på heteronormen.
Joakim Rindå tycker att vuxna som möter ungdomar har en skyldighet att ha kunskap om och ta upp bi- och homosexualitet.
- Vi måste berätta att de här alternativen finns och att de är lika bra som något annat. Det är allas ansvar att sluta göra antaganden om ungdomar och andra människor utifrån deras kön.
Hanna Ådin
(Bild: Desirée Nyman)
* HBT = Homo, Bi, Trans
Namn: Joakim Rindå
Ålder: 27
Utbildning: filmvetare och genusvetare
Kommer ifrån: byn Vaplan mellan Östersund och Åre i Jämtland
Bor: Lägenhet vid Skanstull
Tycker om: film, teater, tangomusik, köra bil om natten
Tycker inte om: konservatism, patriarkatet, fega människor, att frysa om fötterna
På tapeten som: ny projektledare på RFSL Stockholm. Ansvarar för stödtelefonen Linje 59 och kamratföreningarna IHU (Icke heterosexuell ungdom) och Blattepojkarna och Blatteflickorna |
|
|
|
