|
|
 |
| |
Stefan Gadd Karlsson är en av de populära lärare som byggt upp ämnet Etik och livsfrågor på Östra Real. Han tycker att det är ett svek mot eleverna att inte ha sex- och samlevnadsundervisning på gymnasiet. Erfarenheterna
av arbetet tycker han är enbart positiva. |
| |
Engagerade elever, frågvisa elever, motiverade elever. Se där vilken arbetsglädje man kan få med ett ämne som ligger nära eleverna. Och med en lärarroll som lyssnar och leder.
Stefan Gadd Karlsson har arbetat som lärare i Stockholm i sex år. För två år sedan kom han till Östra Real. Med sig hade han en hel klass från Åsö Gymnasium. En unik elevflytt i Stockholms historia, när Åsö lade ner sin gymnasieskola.
Idag arbetar Stefan Gadd Karlsson som samhälls- och historielärare, men undervisar dessutom i journalistik som är en av Östra Reals inriktningar. Och så har han Etik och livsfrågor som ett hjärteämne.
– När jag kom till Östra Real var livskunskap med sex och samlevnad en nyhet som väckte en del frågetecken bland lärarna, säger han. Det är ju konkurrens mellan timmarna i skolan och viktigt att kunna motivera varför man lyfter in ett nytt tema på schemat.
Men Stefans erfarenheter från Åsö Gymnasium var goda.
– Vi hade kursen även där, och fick väldigt bra utvärderingar. Därför kändes det naturligt att fortsätta. Redan första året blev Etik och livsfrågor den populäraste tillvalskursen i Östra Real.
Tidsbrist
– När man undervisar i samhällskunskap och historia och tar upp livsperspektiven märker man att eleverna vill prata mycket och har många följdfrågor. Tiden i de ordinarie ämnena blir helt enkelt för liten för att verkligen täcka det behov som eleverna har.
– Det behovet handlar om att få sitta ner och diskutera i lugn och ro, säger Stefan.
– Eleverna pratar inte mycket med sina föräldrar. Någonstans i gymnasiet släpper föräldrarna kontakten. Många elever säger att föräldrarna inte har tid, inte tar sig tid. Det är tråkigt, men då är det desto bättre att vi i skolan gör det. Jag tror det goda samtalet är a och o. Samtalet är urgammal pedagogik. Att tillsammans tala om livet och livets mening. med en vuxen handledare, som kanske kan styra upp samtalet igen när det går för mycket åt ett håll. Någon som är påläst och kan ge fakta. Jag tycker att det här är oerhört viktigt.
Vuxen handledare
Att inte ha sex- och samlevnadsundervisning på gymnasiet är ett svek mot eleverna, menar Stefan Gadd Karlsson.
– Självklart ska man ha det på högstadiet också, men alla elever är inte vare sig mogna eller intresserade då. Särskilt inte alla killar. Och sen när de börjar gymnasiet – och det blir aktuellt – så pratar man inte om det! Så ska det inte vara
Idag är kursen Etik och livsfrågor i Östra Real upplagd så att lärarna presenterar materialet för eleverna i början av kursen och pratar om vad ämnet innebär. Sen tar man en ordentlig diskussion om vad eleverna vill prata om. Det handlar ofta om sex och samlevnad, droger, relationer, kost och livsstil. Och så görs en gemensam planering, innehåll, moment, arbetssätt.
– På gymnasiet ska läraren försöka backa tillbaka i sin traditionella lärarroll. Inte som en kompis eller vän men en vuxen handledare.
– Man ska kunna styra debatten när den spårar ut. Det är också viktigt att läraren är väl förberedd och påläst så att det inte blir en massa tyckande och tänkande. Vi jobbar mycket utifrån vad vetenskapen säger. Men man ska inte stå och berätta för eleverna hur sex ska gå till eller hur man ska vara mot sin partner.
Lyhördhet
För undervisning i Etik och livsfrågor och sex- och samlevnadsfrågor kräver lyhördhet.
– När det gäller sex och samlevnad är ju vi människor ganska lika. Men eleverna kan ha olika kulturell bakgrund, med helt olika synsätt på vad sex är och varför man ska ha det. Det gäller att vara mycket försiktig så att man inte trampar folk på tårna och moraliserar. Att prata om sex kan ju vara oerhört känsligt för en människa. Även som vuxen kan man vara ofärdig i sig själv, var man står och vad man tycker. Man kan hemfalla åt moralistiska synpunkter och lägga över ett vuxenperspektiv på eleverna.
Då blir undervisningen inte bra.
– Samtidigt kan det halka över åt andra hållet så att den svenska lössläpptheten blir för mycket. En del upplever det som oerhört provocerande.
– Tanken är ju att man ska ge eleverna verktyg och skapa en miljö som gör att de vågar anförtro sig. Vi har också vår dramapedagog inkopplad i det här att lära känna varandra, värderingsövningar, rent fysiska övningar där man ska ta i varandra osv.
Bra för alla
– Jag tror att det här ämnet tillför väldigt mycket till hela skolan. Jag tror att det ger synergieffekter i de andra ämnena. I och med att det är ett tillvalsämne kanske 20 procent i varje klass går den här kursen. Och de i sin tur talar ju med sina klasskamrater.
– Dessutom blir andra kollegor nyfikna och det börjar pratas mer och mer om hur man skulle kunna göra samarbetsprojekt t ex samhällskunskap, historia, psykologi, filosofi. Samarbetsprojekt där de elever som går i livskunskap kanske även får timmar i samhällskunskap att göra projekt eller så. Att man kanske kan lägga mer samhällsvetenskapliga aspekter på frågan.
– Det vi saknar nu är resurser till att knyta in flera ämnesexperter t ex Olle Waller från Lafa. Idag är det jag och eleverna och möjligtvis något läromedel. Men det är ont om bra böcker, undervisningsmaterialet blir lätt högstadifierat.
Motverka könsroller
Visst finns det mycket att göra i alla skolor, menar Stefan. Skolan ska t ex motverka traditionella könsroller. Men eleverna bara skrattar åt det för det stämmer inte. Och hur många öppet homosexuella elever finns det i vår skola med 950 elever. Ingen!
– Vi har en yta av förståelse och tolerans men under den finns det mycket att jobba med det. Det är därför jag jobbar som lärare, annars hade jag inte behövts. Om alla hade varit toleranta fina människor skulle jag kunna ägna mig åt att skriva poesi istället …
– Men framförallt tror jag att man ofta har tidsbrist i gymnasiet. Man kan ha goda ambitioner men i slutänden blir det bara temadagar.
Av: Hetty Rooth |
|
|
|
