|
|
Plötsligt står man där och stirrar på graviditetstestet där två streck lyser. Känner kanske en våg av glädje inombords, äntligen gravid! Eller uppriktig förvåning – hur kunde detta hända? Eller förtvivlan och panik, jag vill inte, det går inte!!! Nästan hälften av alla graviditeter är oplanerade. Alla av dem är inte oönskade, men en del är det. Kvinnor i Sverige kan välja mellan att fullfölja graviditeten eller avbryta den. I år är det 30 år sedan vi fick den svenska abortlag som ger kvinnor rätten att själva bestämma över sin kropp och sin framtid. Detta nummer av INSIKT belyser aborter ur flera olika perspektiv.
|
| |
Hur går det till på en abortmottagning? Hur är det att jobba med
aborter och vilka reaktioner möter
man hos patienter och i samhället i stort? Här berättar barnmorskorna
Ewa Sterner och Monica Johansson
och gynekologen och forskaren Kristina Gemzell-Danielsson om
sina erfarenheter.
I ett stort rum på Karolinska sjukhusets sex- och samlevnadsmottagning (Sesam) står grupper av soffor och fåtöljer i varma färger, avgränsade av skärmar till små bås. På väggarna hänger matchande konst och belysningen är dämpad. Det är här kvinnorna som gör medicinsk abort har sin bas under de första fyra till sex timmarna efter att de fått behandling med prostaglandin (som sätter igång sammandragningar i livmodern). När eventuell smärta klingat av och blödningen kommit igång kan kvinnan åka hem.
– En och samma barnmorska tar hand om patienterna hela tiden. Det är mycket "handpåläggning", man kommer och sätter sig och pratar, tar på dem. Ordnar med fika och pysslar om dem, berättar Monica Johansson, abortansvarig barnmorska.
– De är också mycket uppe och går, tar promenader i parken och på kyrkogården utanför sjukhuset. De flesta har någon med sig, en partner eller en väninna. En del vill vara ensamma och bommar igen om sig, andra blir bästa vänner med en annan patient. Det händer att de delar taxi härifrån.
Det är ingen slump att abortmottagningen ser ut som den gör. Inte heller att barnmorskorna lägger ned stor energi på kontakten med patienterna.
– Det finns ingenting som påverkar smärtan så mycket som miljön och personalen där man gör sin abort. Genom vår forskning här har vi successivt kunnat förbättra för patienterna. Det här rummet är ett exempel på det. Och att man ska vara uppe och röra på sig, det minskar smärtan. Det sämsta man kan göra är att vara sängliggande, säger Kristina Gemzell-Danielsson, gynekolog och världsledande inom forskning kring aborter och abortvård.
Förvånade över graviditeten
En abort består av flera steg och abortrådgivningen är det första. Monica Johansson, Ewa Sterner eller någon annan barnmorska tar emot telefonsamtal från abortsökande kvinnor.
– Man börjar med att känna in lite grann, för det första att beslutet är rätt, hur pass ambivalenta de är. Man frågar hur de mår, om mannen de är gravida med vet om det. Stödjer han beslutet, finns det ett nätverk runt kvinnan, kan hon prata med någon? Det är vår uppgift att fånga upp de patienter som är tveksamma och erbjuda kuratorskontakt, menar Ewa Sterner.
– För många kvinnor finns det ingen tvekan, de vet vad de vill och är helt överens med sin man, sin mamma … Men för en och annan är det jättesvårt, både situationen och beslutet, de kan ha religiösa tankar, existentiella frågor…
En vanlig fråga inför aborten är om man kommer att kunna bli gravid igen. Många bär på myten att man kan bli steril av en abort. Andra frågar när fostret blir ett barn. Många uttrycker förvåning över att de blivit gravida. – Det är både skratt och tårar när de kommer hit. Oftast känner de sig lite bättre när de går från mötet. Då har de fått en tidsplan för hur det ska bli. Men de förbinder sig inte till något, de kan alltid ändra sig. Vi lämnar alla dörrar öppna för patienten, säger Ewa Sterner.
Alla abortpatienter gör ett återbesök två–fyra veckor efter aborten för att kontrollera att graviditeten verkligen avbrutits. Det är sällan någon tycker att de har tagit fel beslut.
– Men en abort går inte spårlöst förbi och det är viktigt att hjälpa dem att undvika fler oönskade graviditeter. Därför är preventivmedelsrådgivning en stor del av arbetet på abortmottagningen. Vi väcker frågan redan när de ringer och bokar tid för aborten. En del vet redan vilken metod de vill ha, konstaterar Monica Johansson.
– De flesta vill verkligen få en metod så att de slipper utsätta sig för en abort igen. Motivationen att hitta en fungerande preventivmetod är hög just då, säger Kristina Gemzell-Danielsson.
Spännande möten
Ewa Sterner har tidigare jobbat inom mödravård och på förlossningsavdelning. För sju år sedan sökte hon sig till sex- och samlevnadsmottagningen på Karolinska sjukhuset.
– Preventivmedelsrådgivning och smittspårning kändes som spännande bitar – men även att arbeta med abortsituationen. Jag träffade många patienter inom mödravården, som kom och gjorde sina graviditetstester. Lika roligt som det kunde vara för vissa, lika tråkigt kunde det vara för de kvinnor som inte ville bli gravida.
Ewa Sterner tycker att det är en utmaning att göra mötet så bra som möjligt, att ge patienten något med sig hem.
– Man lär sig med tiden att på kort tid hjälpa till att bena upp saker. Men det är inte helt osjälviskt, det är spännande möten för mig också. När jag inte varit på mottagningen på några veckor kan jag sakna det.
För Monica Johansson, som jobbat på Sesam i tio år, var det mer en slump att hon kom att arbeta med abortverksamhet, men det är inget som hon ångrar.
– Kvinnorna öppnar sig väldigt, väldigt mycket, det finns nog inga som öppnar sig så mycket som abortpatienter. Man får höra om hela deras livssituation, det här med att göra abort väcker mycket tankar.
– Det är också tacksamt att arbeta med abortpatienter. De är så tacksamma. Många är rädda när de ringer och tror att vi ska stå med pekpinnen och döma dem. Bara det att vi inte gör det innebär att de känner sig lättade.
Lättnaden överväger
Det enda negativa med jobbet, tycker kollegorna på abortmottagningen, är reaktionerna de kan möta hos allmänheten, hos kollegor och, faktiskt, patienter. Alla tre menar att arbetet med aborter har låg status, för både barnmorskor och gynekologer.
– Jag deltar nu i planeringen av en internationell konferens för oss som arbetar med aborter och ett seminarium kommer att heta ungefär "Berättar du i sällskapslivet att du arbetar med aborter?" Som läkare har det högre status att arbeta med IVF (provrörsbefruktning) än familjeplanering. Att du jobbar med IVF kan du berätta på en fin middag, säger Kristina Gemzell-Danielsson och skrattar.
Varken Monica, Ewa eller Kristina tycker att det är särskilt "tungt" att arbeta med aborter. De meddelar inga svåra sjukbesked, som annars är vanligt inom vården. Kvinnorna som kommer till mottagningen är friska och befinner sig mitt i livet.
– Inom all gynekologi möter man människor i kriser, de som inte kan få barn, de som fått ett sjukt barn. En abort kan vara sorglig, men för de allra flesta är det lättnaden som överväger. Att de har kunnat få hjälp i den här situationen, menar Kristina.
Partnern viktig
Stödet från partnern betyder mycket för många kvinnor och Ewa, Monica och
Kristina träffar ofta engagerade, omtänksamma män.
– De allra flesta har sin partner med sig. De är ofta delaktiga och pysslar om kvinnorna, söker information och frågar om preventivmedel. Även före detta pojkvänner följer med hit. Relationen har kanske tagit slut, men de är fortfarande kompisar.
Sedan finns de mer komplicerade fallen där kvinnan och mannen är oense om graviditeten. Hon kanske är nöjd med de barn hon har från ett tidigare förhållande, medan han vill behålla detta barn.
Eller tvärtom.
Till abortmottagningen kommer även kvinnor som inte vill berätta för sin partner att de blivit gravida. Monica berättar:
– De helt ensamma är ofta de som hoppat över skaklarna. Det händer också att det kommer en kvinna som inte lyckats bli gravid med sin partner och har gått på barnlöshetsutredning i flera år. Och så på en firmafest blir hon med barn …
Stressigt liv
Till abortmottagningen kommer kvinnor av alla nationaliteter, i alla samhällsklasser och åldrar. Någon typisk abortpatient finns inte.
– Man ska komma ihåg att det är samma patienter som vi möter här som vi möter på förlossningen.
– Kvinnor som har små barn och lever ett stressigt liv och inte har orkat tänka på preventivmedel, säger Kristina Gemzell.
Ewa Sterner känner igen sig:
– De som är mitt uppe i familjebildningen blir ofta väldigt ledsna. De har ett barn i handen och ett i vagnen och orkar inte med ett till just nu. Men de sörjer att de inte kan fullfölja den här graviditeten och undrar över vilket barn det skulle ha blivit. Många ifrågasätter tiden vi lever i. Att livet är så inrutat. Inga marginaler. Att samhället är anpassat för två, max tre barn.
Om tjejen som vill göra abort är under 18 år är föräldrarna ett viktigt stöd. De har rätt att få veta om aborten enligt föräldrabalken, men om flickan absolut inte vill försöker man ordna med ett annat vuxenstöd.
– Vi lägger ned mycket krut för att det ska bli så bra som möjligt för våra unga abortpatienter, säger Ewa Sterner.
Hanna ådin
|
|
|
|
