|
|
| – Det ideala vore förstås om alla graviditeter var önskade och kunde fullföljas. Men så ser inte verkligheten ut och vi måste ha respekt för att människor kan bedöma vilka förutsättningar de har att ta ansvar för ett nytt liv. |
| |
Lafas Marta Hansson Bocangel är barnmorska med lång erfarenhet av möten med abortsökande unga kvinnor och män på olika mottagningar. Hon menar att kvinnor fortfarande skuldbeläggs när de gör abort, trots att det har gått 30 år sedan vi fick fri abort. Den spontana reaktionen hos "vanligt folk" är ofta att abort är något dåligt som ska minimeras till varje pris.
– Jag tycker att vi alltför sällan diskuterar de etiska frågorna kring liv och död och vem som har rätt att bestämma över andras liv. Man gör ofta ett ställnings-tagande direkt, oreflekterat, och utgår från att det finns ett nytt liv från den stund man blir gravid. Och det är naturligtvis ett begynnande liv – men man kan aldrig veta hur utgången blir.
Väldigt många graviditeter avslutas spontant, med missfall, av en rad olika orsaker. – Människor har försökt göra abort i alla tider, man har alltid velat ha möjlighet att påverka sitt liv. Och det här med att få barn har så otroligt stora konsekvenser, vare sig man går in i ett föräldraskap eller väljer att adoptera bort barnet. Det förändrar ens liv för all framtid.
Marta Hansson Bocangel menar att de som jobbar med aborter, kliniskt eller före-byggande, ofta har tänkt ett varv till. Man problematiserar och ser inte bara svart eller vitt.
Ett vanligt tankefel hos abortmotståndare är enligt Marta att man utgår från ett slags idealsituation. Det vore en sak om det fanns perfekta preventivmetoder som passade alla och som inte gav några biverkningar, om män hade fler alternativ än kondom när de ska skydda sig mot en oönskad graviditet och om människor var helt rationella.
– Men vi är inte rationella och i synnerhet inte när det rör sig om sexualitet. Sexualiteten är inte så lätt kontrollerad, vi hamnar ibland i situationer där vi inte har ett framtidsperspektiv, där vi bara längtar efter att få ge oss hän i njutning och komma nära en annan människa.
Samtidigt kan hon förstå att de som arbetar med kvinnor som söker aborter kan känna frustration över människors "oberäknelighet" och bristande disciplin.
– När man möter den fjärde samma dag som blivit oönskat gravid är det lätt att man blir lite desillusionerad och tänker "varför använde du inte de där p-pillerna som jag skrev ut åt dig?". Då gäller det att påminna sig om individ-perspektivet. Det här handlar inte enbart om information och kunskap eller tillgång till preventivmedel. Oförmågan att skydda sig, hos både män och kvinnor, beror på många olika faktorer.
Men trots att aborter är, och ska vara, en självklar rättighet, så är det inte alltid ett enkelt beslut. Dels kan det vara tekniskt och praktiskt besvärligt att genomgå en abort, till exempel om man vill göra det i hemlighet. Dels kan det vara jobbigt känslomässigt och väcka många oväntade tankar och frågor. Det sistnämnda gäller förstås även de män som är med om en abort.
– Naturligtvis ska man i första hand försöka undvika att bli oönskat gravid. Och alla vi som arbetar med prevention och rådgivning bland unga människor måste fånga upp dem, både innan de blir oönskat gravida och efter en abort.
Marta Hansson Bocangel beskriver det som en balansgång mellan att "förmana" och peppa i de individuella mötena. Det gäller att hitta en "krok", en ingång till tjejens eller killens, liv, så att hon eller han känner sig berörd och tror på att hon/han kan göra något åt sin situation. "Vad gick snett förra gången och vad behöver du för stöd för att det inte ska hända igen?"
– Det är det som är drivkraften när man jobbar med det här, att kunna ge stöd när någon svajar så att personen inte ger upp och utsätter sig för stora risker. Det går trots allt att påverka, att bli sedd i ett samtal kan vara avgörande!
Hanna ådin
|
|
|
|
