|
|
När Hella Mörner besökte skolklasser som RFSU-informatör i slutet av 1990-talet och skulle rita kvinnans kön på tavlan, blev hon frustrerad. Hur stora är äggstockarna? Hur hänger de inre och de yttre könsdelarna ihop? Då föddes idén om Ella-modellen.
|
| |
– Det var kanske journalistnaturen som fick mig att vilja vara exakt, funderar Hella Mörner, frilansande skribent för bl a tidningen Amelia, som gärna skriver om kropp och sexualitet.
Hon började titta och läsa i böcker och märkte snart hur svårt det var att bilda sig en uppfattning utifrån de bilder och beskrivningar som fanns.
– Jag insåg att det inte funkar att åskådliggöra könsorganets anatomi på en platt bild. Jag besökte KI:s bibliotek i jakten på den ultimata bilden, men den fanns inte. Då föddes idén att göra Ella, en tredimensionell modell av kvinnans kön, som på ett tydligt och realistiskt sätt visar hur vi ser ut och som kan användas i sex- och samlevnadsundervisning. I visionen av modellen var den mjuk, i naturlig storlek och gick att öppna framtill så att man såg hur det såg ut inuti.
– Men jag behövde hjälp med proportionerna, så jag satte ihop en referensgrupp med Tina Nevin, Christina Rogala, Lucy Andersson och Sandra Dahlén (alla med koppling till RFSU, red:s anm).
– De korrigerade min prototyp och kom med synpunkter på hur modellen borde funka. Till exempel att man skulle kunna plocka ut de inre könsorganen och vulvan och att hon skulle ha mycket könshår, helst ända ned på låret, säger Hella Mörner och skrattar.
Sedan började en lång period med mycket jobb. Först skulle hon hitta rätt tyg, i rätt färg, hållbart och tvättbart. Till slut fick hon tag på ett tåligt italienskt baddräktstyg på en mässa. Bäcken fann hon hos ett företag som tillverkade plastskelett för läkarstuderande. Håret är dockhår från en hobbyaffär och "hullet" på höfterna är skumgummi som skärs till i grova drag i en fabrik.
– Sedan gör jag finliret, putsar med en elkniv för fryst kött.
En mönsterkonstruktör har ritat ett komplicerat mönster efter Hella Mörners prototyp och en sömmerska syr efter det.
– Men könshåret syr jag och min mamma på. Det är inte svårt men det tar tio timmar för varje exemplar. Om det finns någon tjejgrupp som gillar att sy medan de pratar, är de välkomna att höra av sig till mig!
Efter tre års utvecklingsarbete har Hella Mörner nu gjort 10 stycken Ella, varav 4 redan är sålda. Hon har fått stipendiepengar från RFSU:s Ottarfond och Innovation Stockholm, men trots det gått back.
– Hade jag vetat hur mycket tid och resurser som skulle gå till Ella hade jag lagt ned direkt. Jag har ju jobb och familj och detta är ett rent hobbyprojekt. Men jag orkade fortsätta därför att jag tyckte att det var en bra idé – och människor som får se Ella blir alltid så himla glada.
– En av mina bästa vänner är gymnasielärare och hon provade att använda modellen i ämnet livskunskap. Jag var så nervös innan, men det blev jättelyckat. Den satte igång massor av samtal och tjejerna i klassen hälsade att de tyckte att jag gjort en jättebra grej.
Nu vidtar marknadsföring med en hemsida om Ella (under uppbyggnad) och utskick till alla ungdomsmottagningar. Hella Mörners dröm är att Ella kan komma till nytta även internationellt, i biståndsprojekt för barnbegränsning och mot könsstympning.
– Men då krävs det att till exempel RFSU eller SIDA tar över och hittar ett bra ställe där Ella kan tillverkas billigt men under goda arbetsförhållanden.
Den enda kritik som Hella Mörner har fått är från en man som fick se Ella och utbrast: "Varför har du ingen killmodell!!" Hon tog fasta på kritiken och trots att hon nu vet vad det innebär har hon börjat planera för en modell av mannens kön.
– Det måste jag ju i jämställdhetens namn. Så nu har jag en rad nya utmaningar framför mig: Kilometer med sädesledare, en prostata med "frisk" konsistens, en penis som kan vara både mjuk och hård.
Väntar med spänning på Ellas bror.
Hanna ådin
|
|
|
|
