|
|
| – Lesbiska kvinnor jobbar och betalar skatt men de har varit osynliga i vården. Nu kräver de sin plats i samhället och Stockholms läns landsting är berett att uppmärksamma deras behov och rättigheter, sa landstingsrådet Birgitta Sevefjord (v) när hon hälsade välkommen till ett seminarium om lesbiska och bisexuella kvinnors hälsa i Landstingshuset. |
| |
– Fram till 1997 fanns det inte en enda undersökning i världen om lesbiska och bisexuella kvinnors hälsa, konstaterade den norska forskaren Bera Ulstein Moseng, som var en av talarna på seminariet.
Undersökningar om homosexuella män har det däremot gjorts många på grund av hiv/aids.
Numera finns det dock ett tjugotal undersökningar i världen om lesbiska kvinnor och resultaten stämmer ganska väl överens, framför allt när det gäller Nordamerika och Västeuropa. I
den norska undersökningen Levekår og livskvalitet blant lesbiske kvinner og homofile menn (1999) tillfrågades 3 000 homosexuella kvinnor och män från 16 år och uppåt om sin hälsa. Resultaten har sedan jämförts med en hälsoundersökning på den norska befolkningen generellt (1995).
– Majoriteten av de lesbiska kvinnorna har det väldigt bra, betonade Bera Ulstein Moseng. Nio av tio har en god somatisk och psykisk hälsa och på många områden bättre levnadsvillkor än heterosexuella kvinnor. Men en minoritet bland lesbiska och bisexuella kvinnor mår mycket dåligt med en ond cirkel av hälsoproblem med självmordsförsök, hög alkoholkonsumtion och utsatthet för våld.
Självmordstankar är sex gånger så vanligt bland lesbiska som bland heterosexuella kvinnor, drygt tre procent jämfört med 0,5 procent.
Förklaringar till den högre alkoholkonsumtionen bland lesbiska kan vara att heterosexuella kvinnor i högre grad bildar familj medan lesbiska fortsätter att leva uteliv. Barmiljön som mötesplats är en tradition från trettiotalet då en subkultur uppstod för att skapa mötesplatser för homosexuella.
– Allra värst är det för unga lesbiska kvinnor, fortsatte Bera Ulstein Moseng. De löper störst risk att utsättas för våld. Och den internaliserade homofobin tycks slå hårdare mot de unga kvinnorna, som i stor utsträckning har identitetskonflikter och känner skam. Det kan hänga samman med att inställningen till homosexuella är mest negativ bland ungdomar i puberteten (12–17 år).
Dagens moderator, Katarina Lindahl, generalsekreterare för RFSU, påpekade att heteronormativitet (att samhället antar att alla är heterosexuella) inte bara är kränkande utan också ett allvarligt hot mot hälsan. De som inte känner att de har någonstans att gå får leva med sjukdomssymptom och de konsekvenser det kan få.
Anna Mohr berättade om hur RFSL sedan 1990-talet drivit frågan om lesbiskas behov av synliggörande i vården. Risken för hivsmitta mellan lesbiska är mycket liten, vilket gjort att resurserna riktats mot män som har sex med män.
En enkätundersökning från 1997 på 427 lesbiska och bisexuella kvinnor i Stockholm visade bl a att 86 procent av kvinnorna haft sex med män. Endast hälften av kvinnorna var öppna med sin homosexualitet vid besök hos gynekolog och barnmorska och viljan att gå på cellprovtagningar och mammografi var väsentligt lägre än bland kvinnor i allmänhet.
– Vi är homosexuella. Försök inte bota oss! Vägled och stötta men försök aldrig att bota
eller förändra oss, sa Annelie Svensson utifrån sina erfarenheter som kurator på RFSL:s kuratorsmottagning. Hon har hört det mesta från sina klienter om hur heteronormativt de har blivit bemötta.
Gynekologen Sule Parmhed berättade om den uppskattade mottagningen för lesbiska och bisexuella kvinnor (MOL) på Södersjukhuset. Mottagningen finns inom sex- och samlevnadsmottagningen SÖSAM och består egentligen bara av ett särskilt telefonnummer. Personalen har homokompetens och patienten slipper frågor om pojkvän och p-piller.
”Skillnaden ligger kanske mest hos mig. Jag vet, att de vet, jag får vara den jag är. Det vill säga jag förutsätts inte vara hetero. Och det gör stor skillnad för mig.” Denna kommentar sammanfattar, enligt gynekologen och psykiatern Lena Moegelin, de preliminära resultaten från utvärderingen av Mottagningen för lesbiska. Hon har gjort en enkätundersökning på 200 kvinnor, som besökt den lesbiska mottagningen och en kontrollgrupp på 170 kvinnor från den allmänna mottagningen (SÖSAM). Enkätens resultat visar att nio procent av de lesbiska, jämfört med en procent i kontrollgruppen, inte tidigare gjort en gynekologisk undersökning. Hela 20 procent av de lesbiska hade varit gravida, 10 procent hade fött barn och 10 procent hade genomgått en abort.
Trots att många problem framkom under dagen belyste flera föreläsare den glädjande utveckling som ändå skett för lesbiska och bisexuella kvinnor i Stockholm.
Barnmorskorna Lotta Andreasson från Mama Mia och Nicole Silverstolpe och Eva Tapper från Danderyds förlossningsavdelning berättade om sitt arbete med Regnbågsprojektet, som syftar till att ge lesbiska mammor ett bra bemötande och en trygg förlossning. (Se INSIKT nr 1/05). Barnmorskan Marta Hansson Bocangel redogjorde för Lafas och RFSL:s IHUM-projekt
”Alla ska känna sig välkomna” på ungdomsmottagningen. (Se INSIKT 2/03)
Mia Birgersson (v), sjukvårdspolitiker, barnmorska och initiativtagare till dagen, noterade i sina slutord att återigen är det de unga flickorna som mår sämst. Hon menade att vi inte får glömma att dessa frågor handlar om jämställdhet, mänskliga rättigheter, lika rättigheter och barns rättigheter.
Osynliggörandet är en del av problemet, men är man öppen med sin sexuella läggning kan man riskera att som Mia Birgersson hamna på en dödslista för en fanatisk, religiös rörelse.
Hon vill gå vidare med fler seminarier för att öka homokompetensen bland cheferna i landstinget.
Lena Mobrandt
|
|
|
|
