|
|
 |
| |
| Till Giovannis behandlingshem på Södermalm kommer tonårstjejer när alla andra stödinsatser har gått bet. Där får de hjälp att hantera vardagen och chans att prata om allt, inklusive |
| |
I en soffa i det ombonade vardagsrummet ligger två tjejer i 16-årsåldern och tittar på tv. På toaletten ligger tamponger och trosskydd, som i vilken tonårstjejsfamilj som helst. Men de sex tjejerna som bor här är inte syskon och de vuxna, som är tillgängliga dygnet runt, är inte deras föräldrar. Detta är en fristad för tjejer som mår riktigt dåligt och har hamnat riktigt snett.
– Vi kan se två kategorier bland våra tjejer, även om alla givetvis är unika. Den ena kategorin tjejer är deprimerade och inåtvända, de har självskadebeteende och inte sällan har de försökt ta sitt liv. Den andra kategorin är utagerande, har strulat runt på stan, druckit mycket alkohol och haft destruktiva relationer, berättar Ingrid Kirbe som är verksamhetsledare på Giovannis behandlingshem.
När allt annat har misslyckats
Det är stadsdelförvaltningarna som placerar tjejerna på Giovannis när alla andra åtgärder har misslyckats.
– Vi kommer väldigt långt ned i vårdkedjan. Oftast har man varit i kontakt med psykiatrin och BUP. Man har provat jourhem, professionell kontaktperson, hemma-hosare. En del tjejer har varit på ett paragraf 12-hem, det vill säga en låst statlig institution.
Så kallad miljöterapi är basen i behandlingsarbetet på Giovannis. Dagarna har en tydlig struktur, aktiviteterna ska vara förutsägbara och meningsfulla och personalen stöttar tjejerna så att de kan få ordning på sitt dygn. De får träna sig på olika vardagssysslor, som att handla, laga mat, städa och tvätta. Men även fysisk träning, fritidsaktiviteter, skapande verksamhet och det dagliga umgänget med andra är en del i miljöterapin, liksom regelbunden skolgång. Tjejerna får individuellt anpassad undervisning på grundskole- och gymnasienivå.
Varje flicka har två kontaktpersoner, en kvinnlig och en manlig behandlingsassistent, som syr ihop en individuell handlingsplan och håller i kontakter med familjen och andra utanför behandlingshemmet.
Terapi hela dygnet
Kontaktpersonerna har samtal med sin klient och är med henne i allt hon gör. Tjejerna får alltså ett terapeutiskt bemötande från morgon till kväll. De som vill kan också gå i ”vanlig” terapi en till två gånger i veckan.
På Giovannis pratar man om allt och frågor kring sexualitet är inget undantag.
– Tjejerna är öppna med vad de gjort och tänker göra. Ibland försöker de provocera med sitt ordval och sex är ett ämne som alltid är på tapeten. Om man inte kunde prata med dem om det skulle det skapas en mur mellan oss. Då skulle det vara svårt att existera här, säger Ingrid Kirbe.
Varje vecka är det ”tjejgrupp” på Giovannis i en och en halv timme. Varannan vecka gör de något kul tillsammans, varannan vecka diskuterar de ett tema som känns angeläget. Flera gånger har de tagit upp frågor kring sexualitet, berättar behandlingsassistenten Sylvia Villför, som leder tjejgruppen.
– RFSU har varit inbjudna och hållit i Fittfakta och RFSL har kommit och pratat om bi- och homosexualitet. Tjejerna har sett och diskuterat filmen Kärlekens språk.
– Vi har också pratat om utseendets betydelse. Hur viktigt är det? För vem och varför? Hur kan man förhålla sig till kraven? Och porr har vi pratat om två gånger, efter önskemål från tjejerna.
Undviker pekpinnar
När Sylvia Villför har tjejgrupp är hon aningen mer privat än i det övriga umgänget med flickorna. Hon bjuder lite på sig själv för att få igång ett samtal.
– Jag undviker att komma med pekpinnar eller berätta ”sanningen”. Allt sådant tar död på diskussionen. Tjejerna ska känna att de kan säga precis vad som helst, även om de inte har tänkt färdigt.
Tjejerna på Giovannis är mellan 15 och 20 år, en ålder då man funderar mycket över identitet och sexualitet och relationer. Giovannis flickor är inget undantag, men de har betydligt svårare saker i sitt bagage än den genomsnittliga tonårstjejen. Många har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Därför tar tjejgruppen även upp teman som härskartekniker, mäns våld mot kvinnor och feministiskt självförsvar.
– Vi försöker lära dem att värdesätta sig själva och sin kropp. Att kunna säga ifrån och skydda sig själva.
Smitt- och graviditetskydd är en annan fråga som ofta tas upp på Giovannis, i alla möjliga sammanhang.
– Vi säger ”Kondom, kondom, kondom!!” Ändå får man titt som tätt följa med och skaffa graviditetstest, berättar Sylvia Villför.
Erfarna sexuellt men oerfarna i relationer
Samtidigt som tjejerna som kommer till Giovannis är mer erfarna än sina jämnåriga på vissa sätt, har de liten eller ingen erfarenhet av ”vanliga” tonårsupplevelser som förälskelse, kyssar och hångel.
– Våra tjejer har ofta visat en tuff fasad utåt, men egentligen är de ganska tafatta när det gäller sexualitet och relationer. De kanske har haft mycket sex på fyllan, men de har inte varit med om det gradvisa närmandet till en annan människa, säger Ingrid Kirbe.
Hon berättar att en del av tjejerna har stängt av och blivit ”asexuella” efter svåra traumatiska upplevelser. Då handlar det mest om att skapa trygghet, det är en förutsättning för att de ska kunna närma sig sin sexualitet igen.
Giovannis ska fungera som en lugn frizon för tjejerna och de får inte ta med sig pojkvänner och killkompisar in på behandlingshemmet. Men eftersom det är en öppen institution är de fria att gå ut och träffa vem de vill vissa tider.
– Om någon kommer till mig och berättar att hon träffat en kille säger jag förstås ”wow, vad kul!” Men om en tjej tänker följa med ett gäng killar hon knappt känner till en lägenhet på efterfest säger jag att hon inte ska gå dit ensam, ”ta åtminstone en kompis med dig”, säger Sylvia Villför.
Ingrid Kirbe summerar personalens förhållningssätt:
– Vi avråder dem inte från att ha sex, men vi jobbar för att de ska ha sunda relationer. Med det menar vi att de inte ska bli utnyttjade – eller utnyttja andra, det förekommer också. De behöver lära sig att ”sortera” i sina känslor och skilja sexuell lust från krav, tvång och behovet att bli sedd av åtminstone någon. Detta är svårt för många av oss och för de här tjejerna är det jättesvårt.
– Men ofta märker vi en utveckling i tjejernas relationer medan de är här, de börjar träffa killar som ser dem som personer och det finns en ömhet och sensualitet med i förhållandet. Då känns det som balsam för själen, att veta att hon har fått lite koll och börjat inse att hon är värd någonting.
Hanna Ådin |
|
|
|
