|
|
 |
| |
| Konferensen Sexualitet i socialt arbete* i Malmö 20–21 oktober var den första i sitt slag i Sverige och anmälningarna från socionomer fortsatte att strömma in långt efter att alla platser var fyllda. INSIKT var på plats och bjuder här på ett axplock från de späckade dagarna. |
| |
När Margareta Östman, doktor i medicinsk vetenskap och dekanus vid fakulteten Hälsa och samhälle, Malmö Högskola, inledde konferensen, berättade hon att hon under sina 15 år som kurator pratade med sina klienter om ett brett spektrum av sociala frågor, livet, döden – allt utom sexualitet. Trots att sexualiteten är en viktig del i alla människors liv.
Sexualiteten är en resurs
Maria Lundin, verksamhetschef på RFSL, pekade på att sexualitet oftast bara tas upp i samband med problem. Och risken att man glömmer att sexualiteten också är en resurs är förstås extra stor när man tillhör en yrkeskår som verkligen möter sexualitetens mest negativa konsekvenser.
RFSU:s generalsekreterare Katarina Lindahl gav målande exempel på en lång rad vardagliga situationer där sexualiteten är närvarande – men osynliggjord.
Kringresande experter
Professor Sven-Axel Månsson, som leder forskningsprogrammet Kön, sexualitet och socialt arbete vid Malmö högskola, konstaterade att frågor kring sexualitet lyser med sin frånvaro i den senaste grundboken för socionomstuderande. Och än så länge finns det bara ett fåtal entusiaster, ”ett cirkussällskap av kringresande experter”, som lyfter frågorna om sexualitet i socialt arbete.
Men Månsson var hoppfull, han möter nyfikenhet på frågor om sexualitet hos sina studenter och det stora intresset för konferensen visar att något håller på att hända.
Vad är det då som behövs? Sven-Axel Månsson efterlyste nya ansatser och metoder i sexualitetsforskning, främst inom beteendevetenskaperna (sociologi, psykologi, pedagogik, social- och kulturantropologi och etnologi). Forskningen måste vara ”praktikrelevant”, dvs intimt kopplad till verkligheten ute på fältet.
Sexologi i socionomutbildningen
Vad gäller utbildning för socialarbetare förespråkade han en bred form av sexologi där många dimensioner utöver den biologiska/medicinska ryms. En sådan kurs bör vara systematiskt inbyggd i socionomutbildningen och finnas på alla lärosäten där det finns en naturlig koppling till forskning på området.
Redan idag finns en 10-poängs sexologikurs för socionomer på Malmö högskola och sexologen Lotta Löfgren Mårtensson, som föreläste på konferensen om attityder och professionalism i förhållande till sexualitet, har fått i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att starta ett helt utbildningsprogram till certifierad sexolog i Malmö, något som i dagsläget enbart finns i Göteborg.
Liten förståelse på arbetsplatsen
Men det räcker inte med att utbilda framtidens socionomer om det ska ske en förändring inom socialt arbete redan idag. Det blev tydligt på en workshop där flera av konferensdeltagarna berättade hur liten förståelse de fått på sina arbetsplatser för sitt intresse för att inkludera frågor kring sexualitet i sitt arbete.
– Jag fick verkligen kämpa för att få gå på den här konferensen. Mina kollegor verkar tycka att jag är sexfixerad, sa en kurator inom psykiatrisk slutenvård.
Hon hade tidigare gått 10-poängskursen i sexologi i Malmö och haft stor nytta av det hon lärt sig där i sitt jobb. Sven-Axel Månsson kastade fram en tanke om lokala och regionala nätverk som ett sätt att återförsäkra att perspektivet på sexualitet finns på arbetsplatser där socialt arbete utförs.
– Vi har inte tänkt så mycket kring detta förrän nu. Detta är lite av en historisk konferens, sa Sven-Axel Månsson.
Hanna Ådin
* Konferensen Sexualitet i socialt arbete arrangerades av RFSU, RFSL och Malmö Högskola
Foto på Sven-Axel Månsson, fotograf Camilla Nilsson |
|
|
|
