|
|
Signalen ljuder över den försommarvackra skolgården och eleverna i 5B springer(!) in i klassrummet där Karin Envall väntar. Det är andra dagen på sex- och samlevnadsveckan, igår på introduktionen fick de lista ”fnittriga” ord, t ex namn på kvinnans och mannens könsorgan.
– Har ni några tankar om gårdagen som ni vill berätta om?
Kompakt tystnad.
|
| |
– Lärde ni er något nytt ord igår?
Tystnad, sedan säger någon försiktigt ”slemmiga Willy”. Isen är bruten och eleverna berättar var de har lärt sig orden: Från tv, internet, kompisar, äldre killar och tjejer. Sedan tar Karin Envall upp dagens tema: Vad händer i kroppen under puberteten? Barnen får sätta sig i smågrupper (killarna väljer att sitta för sig och tjejerna för sig) och varje grupp får ett vitt papper.
– Vi börjar med att fundera över vad som händer med tjejers kroppar i puberteten? Prata med varandra och skriv ned stolpar.
Ett surr utbryter och eleverna antecknar: ”Får bröst”, ”hår mellan benen”, ”hårmoner”, ”känslor”. ”sämre humör”, ”vissa kan få barn”.
Karin Envall ritar en flicka/kvinna på tavlan och ber eleverna rita en likadan på sina papper. Sedan är det dags att komma med förslag. Fem killar runt ett bord i mitten av klassrummet räcker upp händerna, hoppar av iver på sina stolar: ”Jag vill, jag vill!”
– Jag ser er, jag hör er, det är okej, men du var först, säger Karin Envall och pekar mot en tjej längst bak i klassrummet.
– Man får mens, svarar hon tyst.
– När får man mens?
– I 12–14-årsåldern?
– Det kan man få, men man kan få mens när som helst mellan 9 och 15–16. Vet ni varför tjejer får mens? Vad är det som händer?
– (kille) Äggen börjar mogna … de som spermierna kommer in i när det blir barn.
– (Karin) Det stämmer, och om man inte har samlag och det inte blir befruktat…
– (kille) … så ruttnar det!
– Nä, det ruttnar inte, men det stöts ut och då kommer lite blod, mens. Hur ofta har man mens?
– (tjej) En gång i månaden.
– (Karin) Ja, fast i början kan det vara lite oregelbundet, det kommer kanske en gång och sedan kan det dröja några månader innan nästa gång. Något mer som ni kan om mens?
– (kille) Jaa, tjejerna kan få stånd! Då börjar det vattnas i snippan.
– (Karin) Jaha, när gör det det då?
– När de blir …
– (annan kille) Ja, när de har stånd!
– (Karin) Tjejer har ingen penis, hur får de stånd, kan du förklara?
– (första killen) När de blir sexuellt upphetsade. Men det heter nåt annat … ?
– Vibration eller?
– Ja, vilka bra ord ni kan. Lubrikation heter det, säger Karin Envall. När man är äldre och vill ha sex får killar stånd och tjejer nåt som heter lubrikation, det blir lite vått.
Det går snabbt, frågor och svar studsar som pingpongbollar och Karin Envall driver vant diskussionen framåt. Hon leder tillbaka samtalet till tjejers pubertet och mensen. Niklas Lindau på Lafa, som sitter med på lektionen, gör ett inpass:
– Det är bra för både killar och tjejer att veta vad mens är för någonting. Det är många som säger ”hon är sur för att hon har mens!” men man är inte alltid sur när man har mens – och är man sur kan det bero på annat.
Protester hörs från killarna.
– Jo, inflikar Karin Envall, vad är det som säger att en tjej inte kan vara arg, sur eller förbannad fastän hon inte har mens!?
Klassen räknar upp fler saker som händer med flickor under puberteten. Tjejen på tavlan och tjejerna på elevgruppernas papper får finnar (pga hormoner, inte för att de slarvat med hyn), könshår, hår under armarna och större bröst.
I klassrummet intill har Malin Dannemann, med hjälp av 5C, ritat en liknande tjej på tavlan. Hon har just fått bredare höfter. Varför det?
– Om du har en liten rumpa när du blir äldre ser det ju helt sjukt ut, utbrister en tjej i klassen.
– Jo, i och för sig, medger Malin Dannemann, och berättar att det också handlar om att tjejen ska kunna bära och föda barn.
Sedan frågar hon vad som händer mer i puberteten, förutom det rent kroppsliga?
– Man blir kaxigare, stöddigare mot sina föräldrar, säger en kille i klassen.
– Ja, många har en slags tonårsrevolt och lyssnar mer på andra än på mamma och pappa. Ni som har äldre syskon vet väl vad de säger om de blir väckta på lördagsmorgonen av era föräldrar som vill att de ska åka med på utflykt?.
Flera hummar instämmande.
– Det blir viktigt hur man är och ser ut, säger någon i klassen. Man bryr sig mer om vad andra tycker.
– Ja, man går inte runt i syltkladdiga byxor som när man var liten, instämmer Malin Dannemann och berömmer eleverna för att de kommit på så många bra saker.
– Men vi har visst glömt en sak, säger hon och ritar ett hjärta på taveltjejens bröst.
– Man får en massa känslor som man inte haft förut. Man kanske blir kär och börjar känna fysisk attraktion: ”Gud vad han eller hon är snygg!”.
Lektionen är slut och Malin Dannemann avrundar.
– Det händer rätt mycket i puberteten, eller hur? Även sånt man kanske inte tänker på. Skriv ”tjejers pubertet” på era teckningar och sätt in dem i pärmen. På torsdag ska vi prata om killars pubertet. Nu kan ni hämta era tankeböcker.
En dryg vecka senare träffas Malin Dannemann och Karin Envall, Niklas Lindau och Thérèse Juvall.
– Det var en väldigt rolig vecka, fantastiskt kul, säger Malin Dannemann och de andra nickar.
– Det har varit otroligt givande och skapat mycket tankar kring hur vi ska kunna jobba vidare med den här målgruppen, 10–13-åringar, säger Thérèse Juvall.
Niklas Lindau, som höll i killgrupperna, uppskattade kontakten med barnen.
– Det är häftigt att som utomstående komma in och bli så väl bemött, konstaterar han.
Karin Envall har tänkt mer efteråt på undervisningen förra veckan än vad hon brukar göra, den kändes väldigt betydelsefull. Både hon och Malin Dannemann tycker att de har fått se nya sidor hos många elever.
– Jag blev överraskad över de diskussioner de var kapabla att föra. Även om jag vet att de är kloka, smarta och mogna på många sätt.
– De var väldigt engagerade. Många öppnade sig och sa saker som man inte trodde att de skulle göra. De som är tysta och tillbakadragna på vanliga lektioner pratade faktiskt mer nu.
Lärarna upplevde att det fanns ett stort behov hos eleverna av att prata om frågor kring sex och samlevnad och utvärderingarna efteråt bekräftar att det var så.
– Vi har ju fokuserat mycket på puberteten och många har redan börjat komma in i den. Så de har fått svar på sina frågor, ”jaha, så det är det som händer!” Sedan finns det ett behov av att prata om sådant man sett och hört. Det är stor skillnad nu mot för tio, tjugo år sedan, då var man tvungen att aktivt söka upp information om sex. Nu går barnen in på Fun Planet och ska spela ett spel och så ”schmack”, hoppar det upp nåt helt annat som man inte hade tänkt sig, säger Malin Dannemann.
Hon tycker att tjejgrupperna, som hon hade tillsammans med skolsköterskan May-Britt Sterner, var det roligaste under veckan. Samtalet i grupperna kretsade mycket kring vad som händer när man får mens och känslor, tankar och föreställningar kring det.
– När de kom in i klassrummet såg de lite små och ihopkrupna ut. När lektionen var slut gick de ut med rak rygg och högburet huvud, ”det här kommer att bli schyst!” Efteråt sa de att de fick reda på en massa saker och att det var jätteskönt att få prata om det här.
För Karin Envall var veckans höjdpunkt en lektion med en av femmorna då även Thérèse Juvall var med i klassrummet.
– Det var den bästa lektion jag har varit på och det var ungarna som gjorde den. Jag skulle bara göra en sammanfattning eller en tillbakablick på gårdagen och vi ägnade 50 minuter åt de verkligt stora frågorna – liv och död och allt däremellan. Det var ett bra klimat och de vågade dela med sig. Alla pratade på den lektionen. Sedan går man in i nästa grupp med rätt höga förväntningar och det blir bara … (skakar på huvudet).
Thérèse Juvall instämmer i att just den lektionen var väldigt speciell.
– Det hände något mäktigt i rummet!
Lärarna på Banslättsskolan har ofta ”samma” lektion i två eller tre klasser, dvs syftet med lektionen är detsamma. Ändå blir det för de mesta helt olika, berättar Malin Dannemann.
– Det är inte bara klasserna som är olika i sig, även dagsformen i gruppen varierar. Ibland räcker det med att någon säger ett utlösande ord, som tjejen som sa ”Jag gick hem och tänkte på döden” när Karin frågade eleverna om de hade några funderingar efter gårdagen. Swosch! så hakar de andra på.
– Ja, eller så säger någon ”jag tänkte ingenting” och då är locket på, konstaterar Karin Envall.
De är överens om att det inte går att som lärare gå in och skapa en magisk lektion ”på beställning”.
– Det blir inte som när det kommer spontant från dem. Så man får hugga tag i de där tillfällena, säger Malin Dannemann.
Det svåraste med undervisningen i sex och samlevnad tycker de är att ge bra svar, och ”lagom mycket” svar, på frågor där det inte finns något givet rätt och fel. Eller att bemöta påståenden som kanske går stick i stäv med demokratiska värderingar. Niklas Lindau exemplifierar med en episod i en av killgrupperna. De pratade om föreställningar om hur killar är/ska vara då en kille drämde till med ”Inte gay!!” .
– Jag kände att det här måste jag fånga upp och ställde några frågor till killen som fick förklara hur han tänkte. Samtidigt tänkte jag på resten av gruppen, där killarna befann sig på väldigt olika nivåer med olika behov.
– Ja, inflikar Malin Dannemann, hur mycket tid och energi ska man lägga ned på att reda ut en sak med en enskild person? Vad visar man då gentemot de andra? Är det här okej saker att säga? Man vill inte lägga locket på, men ändå förmedla ett förhållningssätt som man själv – och läroplanen – står för. Hur får man till en bra diskussion och hur kommer man vidare med det? Detta är det svåraste – men också det roligaste – i all undervisning.
Thérèse Juvall gör en reflektion kring hur lätt det är att i sådana situationer svara ”automatiskt” utifrån hur man själv tycker och tänker; sin egen bakgrund. Det krävs medvetenhet och eftertanke för att kunna svara ”på bredden” på frågor som alla tycker något om.
– Ja, konstaterar Karin Envall, man svarar lätt utifrån sin egen känsla. Och man har en maktposition, är ett slags auktoritet.
Ytterligare en faktor som spelar in när man arbetar med sex och samlevnad bland unga är föräldrarna.
– Man brukar prata om ”the ghost in the classroom” – det spelar egentligen inte så stor roll vad vi säger, för säger mamma och pappa något annat hemma så är det den kulturen man har med sig. Vi kan möjligtvis ge lite motvikt här, säger Karin.
Samtidigt är diskussionerna roliga, ”att vi inte bara står och mässar och det är det som är sanningen”. I det sammanhanget uppskattade de att Thérèse Juvall och Niklas Lidnau kunde närvara på så många lektioner.
– Det var otroligt bra att vara två i klassrummet och kunna bolla frågorna mellan sig. På det sättet visar man ju också ungarna att vi inte har svaret klockrent på allting. Vi kan behöva fundera och diskutera oss fram till ett svar. Det visar på en kunskapssyn, förutom att de förhoppningsvis får ett bra svar på frågan de ställde, säger Karin Envall.
Samarbetet med Lafas Thérèse Juvall och Niklas Lindau, både före och under temaveckan, har underlättat arbetet enligt Karin Envall och Malin Dannemann.
– Det hade varit annorlunda att bara sätta sig och planera och sedan köra veckan efteråt. Då hade jag inte varit beredd. Man behöver prata mycket innan, med ett arbetslag eller med några proffs, säger Karin Envall.
Hon tillägger att Niklas Lindaus närvaro var viktig för eleverna. Att, i en kvinnodominerad värld, få träffa en rätt så ung kille: ”De uppfattar dig som cool och tuff men som en som man kan snacka mjuka saker med.”
Thérèse Juvall bekräftar att det är viktigt med blandade arbetslag, olika kön, åldrar och erfarenheter.
Även om det var Malin Dannemann och Karin Envall som höll i trådarna och de flesta passen under sex- och samlevnadsveckan så var flera andra i personalen på Banslättsskolan involverade i arbetet.
– I början kändes det som att bara Karin och jag skulle få hålla i temaveckan, men hela arbetslaget engagerades. Alla gjorde vad de tyckte kändes okej att göra i sin undervisning. Efteråt kom flera och sa: ”Åh, vilken fantastisk lektion det blev!”
När Lafa inledde ett samarbete med Banslättsskolan var ett viktigt syfte att stimulera och stötta skolpersonalen i deras sex- och samlevnadsarbete. Men ett lika viktigt syfte har varit att Lafa vill inhämta kunskaper om målgruppen 10-13-åringar.
– Vi på Lafa har framför allt erfarenhet av högstadiet och gymnasiet. Mellanstadiet är lite obruten mark för oss, berättar Thérèse Juvall.
– Eleverna befinner sig i ett gränsland mellan barndom och ungdom, det är nu det händer! Det blev tydligt för mig förra veckan hur mycket kunskapsnivåerna skiljer sig mellan olika elever. En del kan och vet – och förstår – medan andra inte har så bra koll. Det gäller att landa rätt och vi måste skynda långsamt i vårt fortsatta arbete.
– Att vi blev så här väl mottagna på Banslättsskolan var fantastiskt roligt och vi behöver komma ut fler gånger. Vi är på besök i den här vardagen, det är lärarna som har den stora kunskapen om hur man kan arbeta med just den här åldersgruppen.
Hanna Ådin
|
|
|
|
