|
|
Årets nationella ungdomsmottagningskon-
ferens hade temat Genus i ungdomsarbete. Särskilt givande var en föreläsning om hur
man kan arbeta med unga som kränker andra unga sexuellt.
|
| |
Drygt 500 personer hade samlats för att delta i den tre dagar långa konferensen för ungdomsmottagningspersonal, där genusteori varvades med praktiska metoder och inspirationsföreläsningar, t ex med den i många bemärkelser starka unga kvinnan Heidi Andersson, ”Armbryterskan från Ensamheten”.
En uppskattad föreläsare var Per Höglund, psykolog på BUP, barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Umeå. Han pratade om unga som begår sexuella övergrepp.
– Man brukar definiera eller rubricera den sexuella handlingen olika beroende på förövarens ålder. Om han eller hon är under tolv år talar man om sexuellt utagerande barn, medan ungdomar som har puberterat och är äldre än 12 år begår sexuella övergrepp.
Föredraget hade rubriken ”Hur kunde det blir så här?”. Erfarenheten visar enligt Höglund att ingen enskild faktor leder till ett sexuellt förövarbeteende, men en kombination av följande faktorer kan öka risken hos en ung människa:
n egna erfarenheter av kränk-
ningar (sexuella, våld i familjen, förnedrande behandling av modern, erfarenheter av att ha mobbat)
o anknytningsproblematik
o utsatt för mobbning
o bristande omsorg, t ex barn/syskon som varit hänvisade till varandra
o social isolering, social inkompetens
o psykiska funktionshinder (låg begåvning, ADHD, svårt att läsa av sociala situationer t ex vid Aspergers syndrom).
95 procent killar
Forskningen på detta område är mycket begränsad; den som finns handlar mest om vuxna män. Hur vanligt det är med unga förövare vet man inte riktigt men år 2000 hade socialtjänsten kännedom om 235 unga med sexuellt förövarbeteende, varav 95 procent killar. Ungefär 4,1 procent av killar i 18-årsåldern uppgav i en enkät (SOU 2004:71) att de hade tvingat någon annan till penetrerande sexuella handlingar. Enligt en undersökning av Niklas Långström begås 20 procent av alla sexualbrott av individer under 18 år.
En studie från Kanada visar att hälften av alla vuxna sexualbrottslingar debuterade redan i tonåren. Något förvånande hade endast 10 procent av förövarna själva varit utsatta för sexuella övergrepp som barn. När det gällde de kvinnliga förövarna (5 procent av samtliga) var det betydligt vanligare med en historia av sexuella kränkningar; hela 77 procent av dem hade varit med om sexuella övergrepp som barn.
Dålig självläkning
Hur ska man då agera om man möter en ung människa som utsatt någon annan för sexuella kränkningar? Per Höglund berättade att det är väldigt dålig självläkning för sexualbrottslingar, 30 procent av dem som genomgår rättspsykiatrisk utredning återfaller i brott inom 12 år (Långström). Så behandling av unga förövare är verkligen att förebygga nya övergrepp. Höglund poängterade också att det är viktigt att se att de som begår sexuella övergrepp är barn och unga i kris.
För att kunna stödja de unga förövarna på bästa sätt är det viktigt att olika instanser arbetar tillsammans.
– Tvärtemot vad man brukar hävda i andra behandlingssammanhang så lyder ordspråket ”ju fler kockar desto bättre soppa” i de här fallen, sa
Per Höglund och beskrev det viktiga samarbetet mellan
Socialtjänsten, som ska stå för ramarna under behandlingen, BUP, som utför behandlingen och familj, skola, polis, familjehem/institution, som alla skapar ett sammanhang i arbetet.
Utgångspunkten för behandlingen kan vara ett års behandlingstid med en kombination av individuella samtal och familje- och nätverksarbete.
Per Höglund ritade upp en förövarcirkel med tre delområden som en modell för hur man kan tänka kring arbetat med den unga förövaren:
1) Sexualitet
När det gäller sexuallivet så är målet att koppla sex till tillfredsställelse som bygger på närhet och värme. Hos de här förövarna är sex ofta invaderat av elände. Det är också viktigt att ta upp frågor kring vad som är acceptabelt, vad som är riskfyllt och vad som är olagligt. När det gäller porr frågar Per Höglund killarna vilken typ av porr de tittar på och hur de tänker kring porr.
En annan viktig fråga är att prata om hur man blir ihop – rent konkret hur man gör.
2) Empati
Här kan man arbeta med skulden. Att liera sig med förövarens önskan att faktiskt inte göra illa igen är ett mycket potent verktyg. Många av dem Per Höglund mött tycker att skammen är svår att bära. Ett konkret råd är att göra det jobbiga talbart genom att prata om förövaren i tredje person: ”Vad tror du Emil tänkte då?” och skriva ner det.
3) Självkänsla
Förövarna pendlar ofta mellan känslolägen som ”jag är bäst” och ”jag är ett äckel” och ett mål i behandlingen är att lära dem skilja mellan idealsjälvet och realsjälvet och mellan individen och handlingen, ”jag gillar dig – men inte det du gjort”.
De här förövarna behöver också få kontroll över vad som händer med dem när de känner sig maktlösa så att de då inte begår ett övergrepp för att återfå en känsla av makt.
Marta Hansson Bocangel
|
|
|
|
