|
|
| Medan alla unga har bloggar funderar experterna fortfarande på vad ordet betyder, säger Annemarie Hou, kommunikationsansvarig på UNAIDS i Genève. |
| |
– Vi som arbetar förebyggande har ett ansvar att följa med i utvecklingen. Annars är det ingen som lyssnar på det vi har att säga.
Annemarie Hou talar om vikten av att arbeta professionellt via media och medias stora betydelse för hivpreventionen. Med egen bakgrund inom amerikansk television är hon väl insatt i problematiken kring såväl budskapets innehåll som dess paketering. Och då handlar det både om att slåss mot medias nyhetströtthet och om vikten av att hitta nya informationsvägar.
– Uppmärksamheten kring aids tenderar att fokuseras där aidssmittan är mest omfattande, säger Annemarie Hou. I övrigt är det ganska tyst.
– Undersökningar har visat att det mediala intresset för aids toppade någon gång i slutet på 1990-talet och sedan har det gått ner. Dels på grund av bromsmedicinerna, dels på grund av att andra stora världsfrågor tagit över uppmärksamheten.
Och det här är allvarligt, menar Annemarie Hou.
– Man brukar säga att media räddar fler liv än läkarna eftersom media kan nå så mycket längre med information om hur man ska skydda sig själv från hiv. Och jag tror på det. Den information som man tidigare var tvungen att vända sig till sin doktor för att få, kan man nu få på en rad olika sätt. Inte minst via internet.
– Men de goda historierna berättas allt mer sällan. Vi får inte se ansikten på folk som ser ut som du och jag och alla andra och som har hiv och som lever tack vare medicinerna. Det jag själv fokuserar på nu är hur man kan göra de goda berättelserna lika intressanta som nya medicinska genombrott. Hur hittar man ingångarna?
Bono höjer Ribban
Annemarie Hou menar att alla som arbetar med aidsfrågor och som vill föra ut information måste kartlägga omvärlden. Öppna ögonen för utvecklingen.
– Idag finns t ex kända människor som är intresserade av aids. Ta t ex sångaren Bono, som talar om aids och når unga människor på ett fantastiskt sätt.
– När Bono får medias uppmärksamhet så höjer han ribban för vad alla vi andra måste göra för att bli mer professionella när det gäller kommunikation. Vi kan inte bara sätta oss ner och skicka ut pressreleaser om samma saker som vi skickat ut förut. Vi måste verkligen anstränga oss hårdare. Och om vi inte har något att säga tror jag att det är bättre att sluta agera och vänta tills man har något av nyhetsvärde. Annars kommer journalisterna att tröttna.
Att nå unga människor är en av de svåraste sakerna eftersom utvecklingen går så fort och de har tillgång till mycket mer teknologi än äldre, säger Annemarie Hou.
– Jag menar att man ska identifiera de unga ledarna som är intresserade av det som är dynamiskt och nyskapande och få dem att kommunicera med sina kompisar. Vi som är i 30–40–50-års åldern kan inte göra arbetet utan dem. Äldre experter kan inte nå yngre som de själva kan. Vi måste med deras hjälp ta reda på vad tonåringar läser, tittar på och var de får sin information ifrån. Vi måste vara innovativa.
– Tyvärr är vi väl långsamma ibland. Medan vi funderar på vad en blogg är har de unga redan egna bloggar.
Annemarie Hou understryker slutligen att hiv/aids är en sjukdom som har en särställning globalt.
– Hiv/aidsepidemin är i paritet med klimatförändringarna, hungerkatastrofer. Om vi ska åstadkomma förändringar måste varje land fortsätta att ha aidsfrågan högt upp på agendan. Media har kanske mattats av men inte epidemin.
Hetty Rooth
|
|
|
|
