|
|
Unikt, produktivt men inte okomplicerat. Så kan man beskriva Stophivgruppens samarbete för att hejda spridningen av hiv bland män som har sex med män.
|
| |
Det började med ett krismöte hos Stockholms läns smittskyddsläkare i samband med ett syfilisutbrott i gruppen MSM (män som har sex med män) 2003.
– Vi konstaterade att det behövdes en gemensam satsning på förebyggande arbete och Lafa fick i uppdrag att sammankalla en grupp från organisationer och instanser som intresserar sig för MSM:s hälsa, berättar Lena Mobrandt, ansvarig för målgruppen på Lafa och samordnare av Stophivgruppen.
Så bildades Stopsyfilis, som gruppen hette då, med representanter från Lafa, RFSL, RFSL Stockholm, Smittskyddsenheten i Stockholms län, Statens Folkhälsoinstitut och Venhälsan. Senare när temat för arbetet blev hiv tillkom representanter från Riksförbundet för hivpositiva, RFHP (heter idag Hiv-Sverige) och numera deltar även Posithiva gruppen.
I Stopsyfilisgruppen diskuterades vilka insatser man skulle kunna göra och vilken information man ville nå ut med. Snart kom den första kampanjen ”Saker du aldrig trodde skulle komma tillbaka” där syfilis presenterades tillsammans med hockeyfrillan, nätbrynjan, platågympaskor och andra företeelser som – tyvärr – faktiskt kommit tillbaka. Affischerna försågs med rivblad med information om kondomanvändning och testning och sattes upp på gayklubbar. En informationsskrift med frågor och svar kring män som har sex med män och syfilis togs fram och skickades bland annat ut till alla vårdcentraler. En folder Stop Syfilis – Bad News and Good News, som delades ut till målgruppen, konstaterade att syfilis fanns bland MSM i Stockholm men att det är lätt att testa sig och att sjukdomen går att bota.
Pride en viktig arena
Redan efter ett år hade syfilisutbrottet lugnat sig och samarbetsgruppen flyttade över fokus till hiv, som hotade att spridas även till unga MSM som inte upplevt ”aidsskräcken” på 1980-talet och som därför inte insåg vikten av säkrare sex.
– Vi kände tydligt att samverkan var en framgångsväg när det gäller prevention och fortsatte att träffas under namnet Stophivgruppen, berättar Mikael Jonsson , hiv- och hälsohandläggare på RFSL.
Rent konkret har samarbetet gått till så att de cirka 12 gruppmedlemmarna har träffats någon gång i månaden, diskuterat, planerat och fördelat arbetsuppgifter för att sedan, i samarbete med reklam- och webbyråer, producera olika slags kampanjer och informationssatsningar. Dessa har lanserats i samband med Stockholm Pride – en viktig arena för Stophivgruppens arbete.
– Pride har varit ”peaken” varje år, det har fallit sig naturligt att satsa på denna lokala företeelse som samlar väldigt många i målgruppen, säger Mikael Jonsson.
På årets Pride genomförde Stophivgruppen för femte året i rad så kallad on site-testning i Pride Park, sedan förra året kan man testa sig för både hiv, syfilis och klamydia. I år testade sig 148 personer i parken, en tydlig ökning jämfört med 2006 då 101 personer testade sig.
– Hivökningen den senaste tiden och det faktum att vi återigen har haft ett litet syfilisutbrott i Stockholm avspeglade sig i det stora intresset för provtagning. Många har uppmärksammat den ökade spridningen i MSM-gruppen och det är jättebra att fler testar sig, säger Magnus Göransson, som arbetar som undersköterska på Venhälsan.
Han berättar att det veckorna efter Pride kom ovanligt många till mottagningen, för att testa sig för hiv och andra sexuellt överförda infektioner.
– Det var en tredubbling av tester på drop in-mottagningen som vi har två kvällar i veckan på Venhälsan, så det verkar som att folk såg oss i parken men att många inte ville testa sig där utan valde att göra det efteråt.
Mikael Jonsson nickar och gör en reflektion kring ett föredrag som han hörde för en tid sedan på en konferens i London. Man presenterade resultaten från on site-testning på bland annat videoklubbar och uttryckte ett missnöje med att så få MSM hade testat sig.
– I sin jakt på själva provtagningen missade man vikten av exponeringen som testsituationen möjliggjorde, man kanske nådde ut till jättemånga killar som började fundera över det här med testning för STI, säger Mikael Jonsson.
Vill öka kompetensen
De senaste två åren har Stophivgruppens provtagning ägt rum i tältet Temple of Love och pridekampanjen med banners, reklamfilm och utdelning av solfjädrar med uppmaning till kondomanvändning och testning har haft en tydlig koppling till RFSL:s och RFSU:s landsomfattande sommarkampanj för ungdomar, Colour of Love. Förutom testning har besökarna erbjudits massage i tältet.
– De har fått gratis massage i 20 minuter, och vi har haft en arena för att samtala med besökarna om kärlek, sex och relationer. Det har funkat väldigt bra, flertalet har börjat prata redan innan de kommit in i tältet, säger Mikael Jonsson och tillstår att ljudnivån i parken varit ett problem, men att det trots allt har gått att genomföra samtal.
Nytt för i år var att Stophivgruppen delade ut enkäter till pridebesökarna med frågor om till exempel sexvanor, om de sett att man kunde testa sig för hiv i Pride Park, var de testat sig tidigare, vilket bemötande de fått då med mera.
– Vi tog fram enkäterna i samarbete med Malmö högskola och forskaren Ronny Tikkanen, som bland annat genomfört en stor MSM-studie 2006 och som skrivit Socialstyrelsens nya rapport ”Kunskapsbaserad hivprevention riktad till män som har sex med män”, berättar Lena Mobrandt.
Syftet med prideenkäterna är att få mer kunskap om målgruppen och därigenom kunna utveckla det förebyggande arbetet.
– Frågorna om testerfarenhet och bemötande – både i parken och i andra sammanhang - är också viktiga för oss som arbetar praktiskt med testning, konstaterar Magnus Göransson.
När Insikt pratar med Stophivgruppens representanter har enkäterna ännu inte analyserats, men så mycket står klart att pridebesökarna uppfattade bemötandet i Temple of Love som väldigt positivt, de tyckte det kändes proffsigt samtidigt som det var lättillgängligt och tryggt. Tyvärr framgår det även av svaren att en del har blivit nekade hivtestning på ”vanliga” mottagningar, utan att man där tagit reda på hur patientens sexliv ser ut och vilka risker som förekommit. Ibland har avvisandet motiverats med att man inte ska slösa med samhällets resurser, trots att ett hivtest bara kostar 50 kronor.
– Vi hoppas att vi genom den kunskap vi får av enkäten kommer att kunna påverka vården och öka kompetensen där det gäller hiv och män som har sex med män. Det finns ju ingenting som pekar på att man ska vara återhållsam med provtagning, tvärtom finns all anledning att vara generös, säger Lena Mobrandt.
– Ja, instämmer Magnus Göransson, det är viktigt att öka rådgivningskompetensen så att de personer som besöker en mottagning vågar öppna sig och berätta varför de är där.
Utmanande samarbete
Det råder ingen tvekan om att Stophivgruppen har gjort många insatser för att hejda spridningen av hiv bland män som har sex med män. Men hur har det fungerat att jobba ihop, det är trots allt en ganska heterogen skara som sitter i gruppen?
– Vi har lärt oss mycket av varandra och om varandra, säger Lena Mobrandt. Vi har ofta olika infallsvinklar och visst kan det kännas motigt ibland när det finns väldigt skilda åsikter i någon fråga. Då är det förstås enklare att vara en enda organisation som bestämmer att ”så här gör vi!”. Men när vi har stött och blött våra olika åsikter och till slut landat i en gemensam ansats har det känts berikande.
Mikael Jonsson berättar att han kom in när Stopsyfilisgruppen bildades och att han har förstått att samarbetet i sig är ganska unikt, att representanter för landsting, stat och frivilligorganisationer jobbar tillsammans med praktisk prevention.
– Det svåraste med samarbetet har varit att formulera budskap och texter. Ett exempel är att vi på RFSL kan vara ganska explicita och rakt på sak när det gäller sex medan andra instanser ibland har varit mer försiktiga. Men det har varit utvecklande och givande för oss alla.
Lena Mobrandt framhåller hur värdefullt det har varit – och är – att representanter från organisationer för hivpositiva deltagit, det vill säga Posithiva gruppen och Hiv-Sverige.
– Budskap kan tolkas så olika beroende på om man har hiv eller inte och det finns alltid en risk att man i sina formuleringar blir diskriminerande och stigmatiserande. Det är en balansgång och vi har gått många vändor för att hitta en nivå där alla känner att det funkar.
Hanna Ådin
|
|
|
|
