|
|
Det var under andra halvan av 1900-talet som de stora förändringarna på preventivmedelsfronten kom för kvinnor. Dessförinnan var pessaret den enda kvinnliga preventivmetoden, bortsett från amning och säkra perioder. På 50-talet kom de första spiralerna och så i mitten av 60-talet: P-piller. Hormoner som skyddar mot graviditet genom att verka inuti kroppen. En revolutionerande lösning för många – men inte för alla.
40-talisten Anne Mo, 60-talisten Malin och 80-talisten Emilie har vuxit upp med olika förutsättningar när det gäller sexualitet och preventivmetoder. Här berättar de om sina val och erfarenheter. Läs också om hur det går med utvecklandet av manliga hormonella p-metoder. För männens del ligger de stora förändringarna ännu i framtiden. |
| |
”Pessar var inte så dumt”
När Anne Mo Larsson växte upp i en söderförort i Stockholm var det framför allt genom tidningar och böcker som hon lärde sig om sexualitet och preventivmetoder.
– Jag har för mig att vi hade någon form av sex- och samlevnadsundervisning i skolan, vid något tillfälle. Hemma pratades det inte mycket om sexualitet, mamma sa bara att jag skulle se upp för pojkar så att jag inte blev med barn: ”Försök stå emot” och ”Tänk på att det är svårt för pojkar att hejda sig när man väl har börjat pussas och kramas!”
1959, när Anne Mo var 17 år, blev hon förälskad i en några år äldre kille. När det var dags för sex kom genast oron för att bli med barn och Anne Mo bokade tid hos mödravården.
– Jag gick dit i smyg, berättade inget där hemma. Inte för att jag var rädd, vi var ändå en ganska frisinnad familj, men jag kände att ”nu är jag på väg in i vuxenlivet och det här är mitt beslut”.
Detta var före p-pillrens tid och Anne Mo valde pessar, som var en vanlig preventivmetod på 60-talet.
– Jag minns att det var hemskt att prova ut den, att lägga sig i den där gynstolen. Barnmorskan var nog vänlig men jag var så spänd och nervös, hela situationen var så jobbig. Och så den där gummiringen som man skulle sätta in och den spermiedödande salvan som var smetig och luktade surt.
Anne Mo började använda pessaret och det var skönt att slippa oroa sig för graviditet. Men hon tyckte att det var lite avtändande och krångligt; skulle hon sätta in den redan innan pojkvännen kom och hälsade på eller först när de höll på och kelade?
– Ibland hade vi kondom istället, det var min kille som skaffade dem på apoteket eller i automater på stan.
Förhållandet blev långvarigt och när Anne Mo var 22 år gifte de sig. Något år senare, 1965, kom de första p-pillren till Sverige och Anne Mo testade dem. Det blev dock en kortvarig metod för hennes del.
– Jag var väldigt skeptisk redan från början, tyckte att det var så konstigt att man skulle äta piller för att slippa bli gravid. Jag provade ett par olika sorter men blev störd av att det var så tydligt att det hände något i kroppen. Brösten ömmade minns jag och det kändes i magen, i äggstockarna.
– Ganska snart kom också de första larmrapporterna om risken för blodproppar. Jag blev väldigt rädd och slutade efter bara något år.
Anne Mo berättar att en del av hennes tjejkompisar tyckte att p-piller var jättebra och fortsatte ta dem. Andra delade Anne Mos skepticism. Själv provade hon spiral en kort period men slutade när mensblödningarna blev kraftiga och smärtsamma.
Nu började dock en ny fas i Anne Mos liv och under några års tid var preventivmetoder över huvudtaget inte aktuellt.
– Jag och min man gjorde allting väldigt ordentligt: Först förlovning, sedan lägenhet, giftermål och så barn. Det var en självklarhet, det var så det skulle vara. Jag fick min första dotter när jag var 24 och ville gärna fortsätta att utbilda mig, men min man jobbade på dagarna och pluggade på kvällarna så det blev jag som fick vara hemma.
Nästa barn kom tre år senare. Mellan de båda graviditeterna hade paret praktiserat avbrutet samlag och efter andra barnet hann de aldrig börja med någon säkrare metod förrän Anne Mo var gravid igen.
– Min yngsta dotter var bara ett år gammal och äktenskapet hade börjat knaka i fogarna så jag valde att göra abort. Men det var inte så lätt att få på den tiden, detta var 1972 och det krävdes intyg från två läkare. Jag var tvungen att svara på en massa närgångna frågor om sånt som jag inte tyckte hade något med aborten att göra.
1975 skilde sig Anne Mo och maken. Vid de få tillfälliga kontakter hon hade de närmaste åren efteråt använde de kondom. 1978 träffade hon en ny man och gifte om sig.
– Han var mannen i mitt liv, det var fantastiskt, allting stämde. Men jag blev snabbt gravid, alltför snabbt. Jag kände att jag måste hinna lära känna honom ordentligt innan vi fick barn ihop. Det var ett svårt beslut men jag gjorde en abort till.
Trots att det sedan 1975 var fri abort i Sverige fick Anne Mo ett bemötande i vården som gjorde henne chockad. Fortfarande idag blir hon arg när hon tänker på det.
– Läkaren på Södersjukhuset sa: ”Du ska inte tro att du kan komma hit och använda abort som en preventivmetod. Nu har du gjort två aborter och jag tycker att du ska låta sterilisera dig.” Jag blev fullständigt tokig och han insisterade inte, men tänk om jag hade låtit mig övertalas, då hade jag inte haft min son idag!
När Anne Mo blev gravid igen hade hon lärt känna sig nya man och allt kändes rätt. Deras son föddes 1981 men bara ett och ett halvt år senare dog mannen. Sorgen var så svår att det tog sju år innan hon hämtat sig så pass att hon orkade dejta igen.
– Livet var barnen, förklarar Anne Mo, som fortfarande har svårt att prata om förlusten av sin man.
Nästa gång hon hade anledning att fundera på preventivmetoder hade det blivit tidigt 90-tal och nu var det hiv och inte graviditet som var den stora källan till oro.
– Det blev kondom vid de få tillfällen det var aktuellt. Senare hade jag ett flerårigt förhållande men då hade jag kommit in i menopausen. Det var jätteskönt att slippa tänka på preventivmetoder!
När Anne Mos döttrar blev tonåringar var det p-piller som hon föreslog att de skulle pröva. All forskning som gjorts om p-piller under åren samt utvecklandet av nya, svagare sorter gjorde att hon inte längre kände oro för allvarliga biverkningar. Men när hon får frågan idag är det pessar som hon skulle rekommendera en yngre kvinna.
– Trots de nackdelar jag upplevde som yngre så är det faktiskt inte så dumt: Det är ett fysiskt skydd istället för ett medicinskt och påverkar inte kroppen, risken för graviditet är väldigt liten och man behöver inte ha det hela tiden, som en spiral, utan bara när man har sex.
– Sedan hoppas jag att det snart äntligen kommer p-piller eller liknande för män. Varför är det alltid kvinnor som ska dra det tunga lasset? Om det var männen som födde barn skulle det finnas ett manligt preventivmedel för länge sedan.
Hanna Ådin
”P-piller hjälpte mot värken”
Karlshamn, Blekinge, 1980: 14-åriga Malin Olin går med sin mamma till mödravårdscentralen för att få p-piller. Hon har problem med mycket kraftiga, smärtsamma mensblödningar och de vill testa om p-piller kan minska mensen.
– Det var huvudorsaken till att jag först fick p-piller. Men sexualiteten var också en faktor såklart, berättar Malin.
– Mamma och jag pratade om sex och om hur viktigt det var att skydda sig. Jag hade inte haft sex ännu när jag fick p-piller, men funderade förstås på detta med pojkar.
Mensen minskade till Malins stora lättnad och hon fortsatte med p-pillren trots att hon fick en del biverkningar.
– Jag minns att jag fick dålig hy och gick upp i vikt, men jag föredrog ändå det framför de besvärliga blödningarna. Humörsvängningar, det hade jag sannerligen de där åren, men det är svårt att veta om de berodde på pillren eller puberteten.
Två år senare träffade Malin en kille och hade samlag för första gången.
– Det blev ett långt förhållande och mina p-piller var vårt huvudsakliga skydd, men i början använde vi kondom också. Fast det är ju ganska meckigt med kondom och det blir dessvärre gärna så att man hoppar över det efter ett tag.
Under andra halvan av 80-talet och de första åren på 90-talet tillbringade Malin mycket tid utomlands. Tillsammans med en väninna åkte hon och bodde i Frankrike, Spanien, Australien och usa, där hon också utbildade sig.
– Fast jag åkte hem till Sverige mellan varven, jobbade ihop nya pengar – och skaffade nya p-piller. De där åren hade jag så att säga en man i varje hamn, med ett undantag var det ganska kortvariga relationer, och därför använde vi ofta kondom också.
Det här var åren då man pratade som mest om hiv/aids, några bromsmediciner fanns inte ännu och Malin blev livrädd när hon insåg att hiv kunde drabba vem som helst.
– Jag tog också intryck av min reskompis, som var väldigt pådrivande när det gällde kondom. Hon mådde jättedåligt av alla hormonella preventivmetoder, inklusive p-piller. För henne har kondom alltid varit enda alternativet.
Malin berättar att ingen av killarna som hon träffade utomlands hade något emot att använda gummi, tvärtom.
– De var stenhårda på att vi skulle använda både det enda och det andra, eftersom de var så rädda att jag skulle bli med barn, säger hon och skrattar vid minnet.
Barn var något som Malin själv absolut inte ville ha – förrän hon träffade sin nuvarande man år 2000. Hon hade då bott i Sverige i flera år, haft ett längre förhållande och satsat på karriären. P-pillren hade hängt med hela tiden eftersom Malin inte upplevde några direkta nackdelar och uppskattade att ha regelbundna menscykler och möjlighet att skjuta upp mensen ibland.
– När vi träffades föll allt på plats och bara efter några månader kände jag: Det är klart att vi ska ha barn! Jag slutade med p-pillren och märkte inte av någon skillnad, förutom att det var väldigt tydligt när jag hade ägglossning.
2002 föddes Malins första dotter och 2005 kom lillasyster. Malin ammade båda barnen länge och eftersom ”vanliga” p-piller, som innehåller både östrogen och gestagen, kan påverka mjölkproduktionen negativt, började hon med minipiller, som enbart innehåller gestagen. Erfarenheterna av minipiller har varit övervägande positiva.
– Jag vet ju att det är någon procents större risk att man ska bli gravid när man tar minipiller, samtidigt känns det lite bättre eftersom det trots allt finns en viss ökad blodproppsrisk med p-piller som innehåller östrogen.
– En nackdel med minipillren är att det kan komma små mellanblödningar när som helst – men i gengäld slipper man den riktiga mensen varje månad och därmed även pms, upplever jag.
De senaste åren har Malin pratat en del om olika preventivmetoder med kvinnor hon träffat i samband med sina mammaledigheter.
– De flesta av mina kompisar har satt in spiral efter sina graviditeter. De tycker det är bekvämt att den sitter på plats, det är trots allt ett moment att behöva ta ett piller varje dag.
På frågan om hon saknar något bland dagens preventivmetoder svarar Malin Olin direkt: Ett preventivmedel för män!
– Varför är det så svårt att få fram ett preventivmedel, något annat än kondomen, för män? Både jag och mina tjejkompisar tycker att det är deras tur: ”Nu har jag tagit det här i så många år att nu kan vi byta lite.”
– Jag skulle utan tvekan våga lämna över ansvaret till min man. Jag vet med säkerhet att fanns det ett piller, om det nu var i den formen det kom, så skulle min man ta det varje dag.
Hanna Ådin
”Kondomen förstör flowet”
Ung och vilsen och fullproppad med information och teori. Så kände sig Emelie när hon första gången gick till ungdomsmottagningen för att skaffa sig en preventivmetod.
– Jag hade vanföreställningen att det fanns hur många metoder som helst, att det bara var att välja något bra. Men så fick jag veta att egentligen fanns det bara ett preventivmedel när man var 15 och hade fast sällskap och det var p-piller.
Emilie började ta p-piller och månaderna som följde blev hon ofta ledsen ”för ingenting”.
– I den åldern har man ju väldigt starka känslor och en massa hormoner i kroppen hur som helst så det är svårt att veta om det verkligen berodde på p-pillren, men jag upplevde det så. Min pojkvän som såg hur dåligt jag mådde sa att ”nu får du sluta med det där genast! Det är bättre att vi inte har sex tills du hittar något bra”.
Efter några månader slutade Emilie med p-pillren, gick tillbaka till ungdomsmottagningen och bad att få prova någon annan preventivmetod.
– Då blev de först jättearga, ”man kan inte bara sluta sådär mitt i en karta”. När jag frågade om alternativ sa de att det finns andra p-pillersorter som du kan prova. Jag lät mig övertalas och fick ett annat p-piller som faktiskt funkade bra. Men jag var arg och kände mig lite överkörd, det fanns ingen diskussion, och jag ville egentligen inte äta hormoner.
Innan hon blev tillsammans med sin pojkvän hade Emilie haft sex vid något tillfälle och då använde de kondom. Kondomen förmedlade trygghet när hon var i den åldern, men den var också spännande eftersom den var synonym med sex.
– Killarna i högstadiet hade gått runt med en kondom i plånboken så länge jag kunde minnas. Därför var det en magisk grej att se killen ta upp den ur plånboken när det var dags, då blev det så verkligt, ”this is the shit!”.
Emilie och hennes första kille var tillsammans i fyra år. Efter det har hon varit singel ett tag, haft tillfälliga sexpartner och regelbundna älskare ibland. För tre år sedan träffade hon en svensk kille i Bangkok som hon blev kär i. De är fortfarande tillsammans, men förhållandet har haft ett uppehåll på några månader och varit på distans långa perioder eftersom han jobbar mycket som sjöman utomlands.
Emilie har fortsatt med p-piller men gjort uppehåll flera gånger under årens lopp för att försäkra sig om att hon mår lika bra när hon tar dem som när hon inte gör det. Under p-pilleruppehållen har kondom använts ibland. Men både med den fasta partnern och med de tillfälliga kontakterna har avbrutet samlag ofta varit det enda ”skyddet”.
– Det har fungerat, hittills har jag inte blivit gravid, säger Emilie och knackar i bordsskivan.
Hon är väl medveten om risken att smittas med en sexuellt överförd infektion och har testat sig flera gånger.
– Vi har pratat mycket om det här med kondom, jag och mina kompisar, att den ofta inte kommer på. Det har blivit en skuldgrej, alla vet ju att det är viktigt och man får dem till och med gratis men ändå skiter det sig när man väl är i en sexuell situation.
Emilie funderar en stund på hur det kommer sig och börjar sedan förklara:
– När man var riktigt ung tror jag att det handlade om att man var så rädd att allt skulle förstöras, man vågar knappt andas eller vända sig om, då kanske han tappar ståndet eller hon kanske inte vill längre eller så kommer mamma … Alla störningsmoment får stryka på foten eftersom det är så laddat, den där stunden är så extremt värdefull.
– När man blir lite äldre är det inte fullt så laddat, men kondomen förstör flowet. Tillfälligt sex är lite av en uppvisning, man speglar sig i varandra och liksom mäter sig: ”Du ska få se att jag är minsann ingen tråkig tjej” och ”Här har du en kille som kan det här med att älska!”. Då måste sexet vara ganska avancerat även om man egentligen hellre skulle ta det lite lugnt. Och då är kondomen i vägen, även rent fysiskt. Ska man först vara på köksbordet och sedan älskandes byta rum – ja, då ramlar kondomen av efter ett tag.
Men lika ofta händer det att kondomen aldrig kommer fram från början och då handlar det om något annat.
– Det är den där ögonblickspassionen, att ta varandra bortom tid och rum, det är ju det man vill uppnå även med en fast partner. Känslan av att det bara är du och jag i hela världen, alla dörrar är stängda och vi aldrig mer ska gå till jobbet. Kondomen är för världslig i den magiska sexbubblan, där allt som finns är nakenhet och lekfullhet. Det tror jag är kärnan till varför jag slarvar.
I Emilies umgängeskrets är det några som använder p-piller, men fler som inte gör det. Hon tror att det beror på ett allmänt obehag inför att ta hormoner, och i vissa fall att tjejerna har haft problem med biverkningar. Men det är inte bara p-piller som man avstår från.
– Många omkring mig använder ingen preventivmetod längre, det är vanligt att man kör med avbrutet samlag trots att det är riskfyllt och tråkigt för båda.
– Det är konstigt, som tonåringar trodde vi att vi skulle bli gravida även om killen kom på låret. Nu är det tvärtom, den allmänna åsikten är att man inte kan bli med barn, det finns ingen risk.
Emilie tror att hon kommer att fortsätta med p-piller framöver eftersom det fungerar bra för henne.
– Om jag får barn kan jag nog tänka mig att sätta in en spiral efteråt. Men barn ska jag verkligen inte ha nu, jag har nog med mig själv än så länge.
Hon känner frustration över att det fortfarande inte finns preventivmedel för män, motsvarande dem som finns för kvinnor.
– Man har ju forskat en massa och säger hela tiden att det är så nära, men sen kommer det ingenting. Förutom att det är en fråga om rättvisa så tror jag att det skulle få praktiska jämställdhetsföljder om man verkligen kunde dela på ansvaret fullt ut.
Hon saknar också en preventivmetod som inte är hormonell och som man inte behöver komma ihåg i själva samlagssituationen.
– När man har sex är man lite på droger liksom, och det är så himla skönt att kunna hänge sig och slippa vara ansvarsfull i den situationen. När jag har sex vill jag bara vara sexig.
(Emilie heter egentligen något annat)
Hanna Ådin |
|
|
|
